Ansvarets negativa konsekvenser
Ofta märker jag vilken orolig underton det finns hos hundägare som påtalar vilken extrem lydnad som krävs för att möjligtvis en gnutta få släppa sin hund lös. Som grädde på moset är vi hundägare omringade av diverse paragrafryttare, ordningsmän och områdesvärnare som aldrig tycks sova.
Att skaffa hund ska vara roligt. De flesta vill väl bygga upp och upprätthålla en trevlig och avslappnad relation tillsammans med sin hund, kunna ha den lös med bra kommunikation och hitta på trivsamma aktiviteter? För en hund innebär detta att man själv kan agera avslappnat och självsäkert, och verka som en trygghet. Tyvärr rimmar detta ibland illa med begreppet skyldighet, vilket innebär att det för vissa skapar raka motsatsen till det en hund vill ha, dvs en stabil guide. Ansvarskänslan motarbetar alltså relationen vilket ju är jättesynd. Detta ser jag som faror med att tyngas av ansvaret:
* Man börjar strama i koppel och stelna till inför andra mötande hundar.
Tanke: "min hund får inte bete sig eller ställa till med bråk
Möjlig konsekvens: hunden upplever mattes/husses underliga stela beteende som signal på hot och agerar med precis det ägaren fruktade, utfall eller diverse hotsignaler.
* Man börjar ändra tonfall ( högre, panikartat ) och springa efter sin hund vid löst hundmöte.
Tanke: som ovan
Möjlig konsekvens: som ovan + eventuellt anfall. Man kan också skapa flyktkänslor hos hunden som upplever situationen farlig.
* Man börjar straffa hunden vid olydnad.
Tanke: "min hund har betett sig illa och måste straffas så den andra hundägaren/människan förstår att jag tar mitt ansvar och att det följer en konsekvens av hundens beteende"
Möjlig konsekvens: man skapar avstånd genom aggression riktad mot hunden, vilket i sin tur kan innebära sämre lyhördhet från hundens sida. Man ökar på alt. bygger upp en känsla av försvar mot människor/hundar/ägaren.
* Man skapar egen spänning och rädslor.
Tanke: "jag måste ha koll på hela min omgivning, gärna 360 grader, så att jag hinner agera om det dyker upp hund/människa/rådjur/katt osv"
Möjlig konsekvens: hunden blir lika spänd, sökande efter faror, flyktbenägen/ försvarsbenägen, obstinat, lyder sämre.
Det finns säkert flera exempel på detta, jag tar upp dessa eftersom jag genomgått vissa delar själv och upplevt det hos andra. Grundorsaken upplever jag är en rädsla för att hamna i konflikt, få en utskällning, få böter eller något annat mindre trevligt. Andra följdbeteenden hos människan kan vara undvikande av offentliga platser, träningsplatser, ändra promenadtider. Man kanske börjar lägga skuld på hunden som beter sig värre eller är "hopplös". Personligen har jag aldrig fått en utskällning med min hund, men känslan av att jag inte skulle kunna styra 100% blev så stark ändå.
Hur kan man då undvika att bli den där stela, oroliga hundägaren som har nästintill röntgensyn på promenader och är i ständigt spanarmode? Jo, som jag ser det så handlar det mycket om att arbeta med sig själv. Jag anser att man inte kan förändra mycket utan en grundkänsla av trygghet hos sig själv. Självklart ska man lära hunden den saker som blir viktiga vid tex lösgående, inkallning, stanna-kommando, etc, men en individ som lätt känner av stämningar hjälper det föga utan en känsla av att människan vid sidan om mig har självsäkerhet och trygghet i det hon gör. Det är inte lätt, men det går att förändra. Personligen tycker jag man borde lägga mer tid åt att ge människan självförtroende i sitt hundägande på diverse kurser, där det oftast bara pratas om hunden. Få kanske tänker på att man faktiskt kan skapa sig en rädd/aggressiv/olydig hund genom sin egna nervositet.
Ja men du så klokt skrivet...
Undrar om man ska lämna "tips i lådan" åt närmsta hundklubb att de ska starta upp en kurs för hundägare "Själförtroende för hundägare 1" och sedan kan man lägga på diverse följdkurser "självförtroende i praktiken" osv.
Mend et är ju verkligen så att vi lever i ett kontrollsamhälle mer och mer, där alla håller koll på varandra och nästan letar efter orsaker för att få skälla ut sin medmänniska för minsta lilla fel.
Jag har alltid haft mina hundar lösa från dag ett hos mig - men de har aldrig vikit från min sida och antagligen beror väl kanske det på då att de känner tryggheten från mig och har bestämt sig för att inte lämna tryggheten... hmmm...
Jag har inte heller blivit utskälld någon gång... fastän jag faktiskt misslyckats i mitt hundägande när min gamla hund var liten och han glatt promenerade fram till en tant som kom och gick bredvid oss och satte två, små fina leriag tassavtryck på hennes ljusa byxor... ooooops!
Hej Anne & Hugin! Härligt att läsa om dig och dina hundar! Du har en jättebra tanke, en sådan kurs hade jag deltagit i direkt. Ibland kan det hända olyckor och ibland tycker jag människor kan vara väl hårda mot hundägare. Visst är det som du skriver, att många letar efter saker att klanka på.
Så sant så sant. Jag har haft jobbigt med just den där kontrollbiten, att alltid ha koll före hunden, 360 graders seende mm men det har blivit SÅ mycket bättre!
Tror att många av mina spänningar sitter i från förra hunden som var allt utom trevlig mot andra hundar och därför bara fick vara lös där jag verkligen hade 100% koll.
Men jag har som väl insett att Mollie är av en helt annan typ och är så lyhörd och snäll att hon i princip går att ha lös jämt, men av hänsyn till andra går hon i koppel i bebyggda områden. Men det är skönt nu när jag äntligen vågar slappna av även när hon är lös!
Hej Anna & Mollie!
Ja, det är jobbigt när man har det så, och jag kan tänka mig som i ditt fall att det satt i lite sedan gammalt. Skönt att du känner att du kan vara avslappnad med din Mollie!
Hej Ida!Det är kul det här hur "ägaren gör hunden". Därför kan jag uppleva det lite stressande att förebygga hela tiden, så att hon inte ska sticka efter haren, morra på hunden, skrämma cyklister you name it. Men å andra sidan känner jag faktiskt för det mesta stort förtroende för Rut. OM jag inte gör det undviker jag att ha henne lös, upptäcka hunden,bli sugen på cyklisten osv. Just för att jag måste ha en lugn och positiv inställning. Nu är ju Rut liten vilket underlättar vid lös träning, inte många blir rädda om hon springer fram vilket gör att jag kan kalla in på vanligt sätt, utan rädsla och därför inte förstärka ngt hos Rut som kommer ifrån mig. Vi lever mkt efter koden : Ställer du upp för mig, ställer jag upp för dig, tjänster och gentjänster! fungerar utmärkt med en liten Rut *skrattar*. Ha det bra / MVH Anki
Mycket bra skrivet. Jag är själv sån som inte kan slappna av på promenaden eftersom min hund kan göra utfall. Sällan jag vågar ha honom lös och även när han är kopplad känner jag att jag måste ha full koll för att vara beredd om det kommer hundar eller springande barn. Vet ju hur mycket ens egen känsla påverkar hunden och man skulle absolut försöka slappna av mer.
Hej Ida! På HUndCampus fick jag tipset att hälsa på lyktstolpar! (Det är sant) Genom att behandla lyktstolparna som andra människor/hundar vi möter så kan man öva sig på att ha hunden gående fint vid sidan. Och lyktstolpar har ju en tendens att stå längs vägen med jämna mellanrum. När det känns bra fortsätta med att gå förbi en riktig människa som står still, osv med att öka just självkänslan hos föraren, inte hunden, vid möten! Ha det bra!
Hej Madeleine!
Ja, kan tänka mig att det är en bra övning för självkänslan.
