The culture clash
Jag trodde inte det var möjligt, efter jag läst Don't shoot the dog av Karen Pryor för andra gången, att jag skulle kunna hitta bra hundlitteratur igen. Ack så fel jag hade! Genom ett tips beställdes två nya böcker hem, The other end of the leash av Patricia McConnell ( Ph. D. ) och The culture clash av Jean Donaldson. Båda självklart på originalspråk. Den sistnämnda har jag nu kommit halvvägs genom och älskar varenda sida. Mer rättfram än Donaldson är i den här boken, går nog knappast vara, och trots många skratt från min sida ligger i detta alster en enorm kunskap om hund. Den skiljer sig från andra böcker, som ofta tar upp ren träning ( det gör iofs denna också ) den tar också upp sanningar. Ja, nu studsar väl flera av stolarna och utbrister "men det FINNS inget rätt eller fel inom hund"! Jo, se det gör det visst, läs The culture clash får ni se. Jean Donaldson tar upp saker som flera av oss hundidioter redan vet, men som har grott sig otroligt starkt i många människors sinne. För vilken hund är det vi har egentligen? är det Walt Disneys eller är det B.F Skinners?
Huvudvärk, blöt rumpa och svansviftning i sömnen
Så var det onsdag igen. Veckorna går så fort att jag bara får släppa taget om tidsuppfattning och åka med. Vädret kunde ju definitivt vara bättre, men det ger plats för träning inomhus istället. Jag brukar iochförsig snarare vara dålig på att komma ut och träna ( det är ju kallt jöööh och lederna blir kassa ) men idag tog jag faktiskt tag i mig själv under långpromenaden. Första hundmötet på väg till skogen gick katastrofalt dåligt. Varför är man ofta så snabb med att höja kriterierna och förutsätta att det ska gå, när man VET att det inte gör det. Tja, hoppet är väl det sista som överger människan antar jag. Jag kör ju med att hålla Bosse i halsbandet och mata så fort en hund dyker upp och passerar, ( klassisk betingning ) men av någon anledning tyckte jag väl att det var onödigt just denna gången. En BC som lugnt och stillsamt passerade, medan jag gjorde alla ärkefel jag kan göra, dvs korta kopplet, gå med hunden på insidan av mig och dessutom försöka passera en tant som gick snett framför oss. Bosse spände sig och tog sats. Jag säger nej ( ??? ) och får tom till en lätt koppelryckning i ren reflex. Satan vad hårt reflexer sitter alltså när man känner att man tappat kontrollen. Det lite komiska i situationen var väl att tanten som gick framför oss antagligen trodde att Bosse for ut mot henne. *S* Jaja, vad är det de säger, en gång är ingen gång. Efter det fick jag skärpt till mig och höll på vad jag brukar göra. Då funkade det också kanonbra. Framförallt gick det väldigt bra förbi två greyhounds som Bosse totalt avskyr. Hans attityd har faktiskt börjat förändras och nu kan han stå och titta lite mer nyfiket än med ett helt kavalleri inbakat i kroppen.
I snart en vecka har jag nu haft en sprängande huvudvärk. Ni vet sorten som inte ens botas med 1 g Panodil och som gör sig ohyggligt påmind redan när man slår upp ögonen på morgonen. Vi köpte återigen nya kuddar för ett tag sedan, vi har lagt ut en halv förmögenhet på att hitta bra kuddar, och nu märker jag att det inte fungerar lika bra som i början. Dessa ska vara i stil med Tempur, dvs forma sig efter huvudet, och höjden på kudden är kanonbra. Frågan är väl egentligen mer om formandet är riktigt på topp.
Under vår långpromenad tog jag tag i mig och tänkte träna på sitt med stadga på blött underlag. Bosse, som alltid är lite småspanande i omgivningen började faktiskt kunna koncentrera sig riktigt bra, jag väntade ut vissa spaningsförsök och han fick belöning när han tog min kontakt. Bosse har idag suttit på följande blöta underlag: grusväg, mossig sten, jordig sten, jordig mark, och i ris och klarat att hålla sitt 8/10 gånger. Jag är mycket stolt och nöjd.
Jag upptäckte ett helt nytt urgulligt fenomen hos min hund häromdagen. Efter att vi haft en kanonmöte med två snälla tikar, en schäfer och en stor svart blandis ( tillsammans ) lade sig Bosse tillrätta i soffan hemma och somnade. Jag satt vid datorn och plötsligt hör jag ett svagt dunkande ljud. Jag tittar bort mot soffan och där ligger min lille prins och viftar på svansen mot ryggstödet, i sömnen! Bosse viftar sällan på svansen, allra minst i sömnen. Egentligen bara när vi kommer hem, och då viftar han mer på hela kroppen. =) Men nu låg han där och verkade väldigt glad och vänlig, kanske drömde han om de två snälla tjejerna vi träffat tidigare. Man kan ju bara hoppas.
En dans på rosentaggar
Så pratade jag med min syster i telefon en kväll, och när jag meddelade om hans magtillstånd menade hon på att låta hunden vara, mao skrota mina tävlingsambitioner. Jag hörde vad hon sade och funderade efteråt precis som Susan Garrett skriver "irritation kan bli motivation". Och så blev det, jag sade ingenting men blev faktiskt aningen irriterad över förslaget. Det gav mig mer syre till elden, som börjat slockna. Jag har ingen annan att tacka än min syster för att den väckarklocka hon gav mig. Om än på ett sätt hon säkert inte trott.
När jag så fick sorterat ut mina tankar och känslor och spaltat upp det vi behöver jobba på blev det mer överskådligt. Ni får betänka att detta är min första egna hund där jag börjat från start. Allt jag gjort har påverkat min hund, oavsett om vissa saker ligger i generna. Detta blev min lista:
* Hundmöten ska bli mer behagliga. Han behöver inte ha närkontakt men ska kunna hantera att passera en okänd hund utan hysteriska flyktförsök eller paniska utfall.
* Människohantering ska bli mer behaglig.
* Lekbelöningar ska jobbas upp och ha rejält värde.
* Foder ska kunna användas som matbelöning.
* Ge utrymme och belöna snabba avreaktioner.
Bosses styrkor ligger i hans skalle och i hans jävlar anamma. När denna hund har självförtroende finns det inget stopp. Han ryar åt mig om jag är för långsam med förstärkningarna i detta tillstånd och driver som ett ånglok. I en engagerad lek finns bara glöd och lust.
För mig har det blivit en motivator att en dag kunna komma till tävling och känna att han kan klara av det med självförtroende. Om än en enda tävling. Jag har på kurser fått höra hur duktig min hund är, och på många sätt är han en total superstjärna, i balans. Men de ser heller inte all motvind som blåser och kanske hur mycket han och jag kan utvecklas. Den potential som finns i detta lilla papillonpaket är enorm. Även om jag inte tränat hund hela mitt liv känner jag det i mitt hjärta och ser möjligheterna. Och då vore det väl skit om han skulle ha fått sig en skruttmatte som ger upp?
Klassisk betingning
På detta sätt har vi påbörjat vår resa mot mer avslappnade hundmöten och tryggare hund.
Faktor 1
Förknippa åsynen av annan hund med mat. Var gång min hund får syn på annan hund matar jag honom frekvent med godbitar. Jag håller honom i halsbandet ( som tidigare är tränat med positiv förstärkning ) utan att säga något, bara matar. Detta kommer att pågå under lång tid innan jag ens börjar tänka på att plocka in det operanta och klickern. Som jag började tidigare så använde jag klickern var gång han tittade på en annan hund. Problemet visade sig bli större eftersom jag iochmed klicket förstärkte hans stridskänsla. För mig såg det ut som att han bara stod, men ett utfall kom som ett brev på posten efter det att jag klickat. Att börja jobba med klassisk betingning ger stor fördel i att jag inte kräver någon annan prestation av hunden än att han tar emot mitt godis. Jag bryr mig inte om vad han gör, om han står, sitter, eller spänner sig.
Faktor 2
Att hålla i halsbandet har flera funktioner. Dels ger det inget utrymme för utfall vilket eliminerar risken för att utfallet i sig blir förstärkt. Dels är det inlärt positivt från början, utanför matningen, att bli runtflyttad = godis, vilket gör att jag har möjlighet att flytta min hund och skapa större avstånd till den andra hunden, utan att det uppfattas som obehagligt.
Faktor 3
Jag måste upprätthålla ett beskydd gentemot min hund genom att aldrig ge möjlighet till närkontakt från främmande hundar.
Faktor 4
Förknippa framspringande hundar med något positivt. Till detta använder vi hundkompisar Bosse känner sig bekväm med. Jag håller i halsbandet, matar med godis när han får se hundarna, ber väninnan släppa sina hundar och fortsätter att mata medan de kommer farande.
Faktor 5
Ge Bosse utrymmet i sitt hem då kända hundar kommer på besök. Via ett kompostgaller har jag skärmat av mellan sovrummet och ytterdörren, vilket gör att han kan se vilka som kommer, men slipper stirra upp sig och känna försvar i dörröppningen. Den besökande hunden har heller ej möjligheten att rusa på Bosse. Han blir utsläppt när han visar sig avslappnad. Godbitar kan kastas in innan utsläpp för avslappnad hund.
Faktor 6
Ge hunden möjlighet till snabb avreaktion genom tokrusning efter träning, hundmöten etc.
Träningsdagbok 29/11
29/11 2007
Kan du kampa först?
Mål: Hunden ska kampa med tyngd ordentligt bakåt för att få en godbit.
Plats: Hemma, i köket
Utrustning: Kamprep, en matta, foder
Repetitioner: 30 fördelat på tre omgångar
Kriterier:
· Gripa leksaken
· Dra leksaken bakåt
· Gripa och hålla kvar längre
· Gripa, hålla kvar, lägga vikten tungt bakåt
Utvärdering: Bosse greppade glatt leksaken och efter bara några gånger kunde jag höja kriteriet. Han hängde med i kravhöjningen utan problem. Sedan utökade jag till att gripa längre. Det tog en stund innan han ville köpa kriterieökningen, han försökte mygla sig till godiset genom att lite slött gripa, gå lite bakåt för att sedan släppa. Jag gav mig inte utan väntade tills han återigen grep ordentligt och drog. Detta fungerade också fint efter några omgångar. Lite frustrationspip blev det, men han jobbade på mer intensivt. Till slut kunde jag påbörja att lägga på tyngden rejält bakåt och detta fungerade smärtfritt. Jag kommer nog att lägga till ytterligare längre tid som han ska kampa, men det sparar vi för ett litet tag till. Jag är mycket nöjd med vår träning i detta.
Ligga kvar efter klicket med omvänt lockande
Mål: Hunden ska kunna ligga kvar efter den hört klick.
Plats: Hemma, i köket
Utrustning: Klicker, foder
Repetitioner: 10 fördelat på två omgångar
Kriterie 1: Hunden lägger sig på kommando plats. Jag håller en godbit 20-30 cm framför näsan på hunden. När hunden inte sträcker sig efter godbiten, klick och belöning snabbt.
Utvärdering: Bosse lade sig snabbt och elegant på mitt platskommando. Han försökte sträcka sig två gånger, sedan insåg han att det var bäst att hålla kvar huvudet. Några gånger blev det dock för lockande och han reste sig. Jag höll också godbiten aningen för långt bort under några repetitioner.
