FarbrorBosse

Så var det onsdag igen. Veckorna går så fort att jag bara får släppa taget om tidsuppfattning och åka med. Vädret kunde ju definitivt vara bättre, men det ger plats för träning inomhus istället. Jag brukar iochförsig snarare vara dålig på att komma ut och träna ( det är ju kallt jöööh och lederna blir kassa ) men idag tog jag faktiskt tag i mig själv under långpromenaden. Första hundmötet på väg till skogen gick katastrofalt dåligt. Varför är man ofta så snabb med att höja kriterierna och förutsätta att det ska gå, när man VET att det inte gör det. Tja, hoppet är väl det sista som överger människan antar jag. Jag kör ju med att hålla Bosse i halsbandet och mata så fort en hund dyker upp och passerar, ( klassisk betingning ) men av någon anledning tyckte jag väl att det var onödigt just denna gången. En BC som lugnt och stillsamt passerade, medan jag gjorde alla ärkefel jag kan göra, dvs korta kopplet, gå med hunden på insidan av mig och dessutom försöka passera en tant som gick snett framför oss. Bosse spände sig och tog sats. Jag säger nej ( ??? ) och får tom till en lätt koppelryckning i ren reflex. Satan vad hårt reflexer sitter alltså när man känner att man tappat kontrollen. Det lite komiska i situationen var väl att tanten som gick framför oss antagligen trodde att Bosse for ut mot henne. *S* Jaja, vad är det de säger, en gång är ingen gång. Efter det fick jag skärpt till mig och höll på vad jag brukar göra. Då funkade det också kanonbra. Framförallt gick det väldigt bra förbi två greyhounds som Bosse totalt avskyr. Hans attityd har faktiskt börjat förändras och nu kan han stå och titta lite mer nyfiket än med ett helt kavalleri inbakat i kroppen.

I snart en vecka har jag nu haft en sprängande huvudvärk. Ni vet sorten som inte ens botas med 1 g Panodil och som gör sig ohyggligt påmind redan när man slår upp ögonen på morgonen. Vi köpte återigen nya kuddar för ett tag sedan, vi har lagt ut en halv förmögenhet på att hitta bra kuddar, och nu märker jag att det inte fungerar lika bra som i början. Dessa ska vara i stil med Tempur, dvs forma sig efter huvudet, och höjden på kudden är kanonbra. Frågan är väl egentligen mer om formandet är riktigt på topp.

Under vår långpromenad tog jag tag i mig och tänkte träna på sitt med stadga på blött underlag. Bosse, som alltid är lite småspanande i omgivningen började faktiskt kunna koncentrera sig riktigt bra, jag väntade ut vissa spaningsförsök och han fick belöning när han tog min kontakt. Bosse har idag suttit på följande blöta underlag: grusväg, mossig sten, jordig sten, jordig mark, och i ris och klarat att hålla sitt 8/10 gånger. Jag är mycket stolt och nöjd.

Jag upptäckte ett helt nytt urgulligt fenomen hos min hund häromdagen. Efter att vi haft en kanonmöte med två snälla tikar, en schäfer och en stor svart blandis ( tillsammans ) lade sig Bosse tillrätta i soffan hemma och somnade. Jag satt vid datorn och plötsligt hör jag ett svagt dunkande ljud. Jag tittar bort mot soffan och där ligger min lille prins och viftar på svansen mot ryggstödet, i sömnen! Bosse viftar sällan på svansen, allra minst i sömnen. Egentligen bara när vi kommer hem, och då viftar han mer på hela kroppen. =) Men nu låg han där och verkade väldigt glad och vänlig, kanske drömde han om de två snälla tjejerna vi träffat tidigare. Man kan ju bara hoppas.