Sammanställning av träningsvecka
Tjohopp! En ny vecka och jag är ledig från i fredags till nu på onsdag. Men så gör jag helgen denna vecka också. Jag har ett riktigt bra schema. Här kommer senaste rapport från träning.
AGILITY
För det första måste jag bli bättre på att anteckna efter agilityträningen, vad som gick bra och mindre bra. Men jag har det rätt färskt i minnet så jag antecknar här och nu istället. =)
Förra söndagen var det min tur att ta med bana. Det blev en tajt teknikbana, med många omtag på samma hinder, dvs lite snurrande. Bosse har fått upp farten ordentligt, men det kan bli ännu bättre. Jag har fått riktigt bra rutin nu på våra träningar. Alltid bur med, på samma plats, alltid en kort kissesväng och uppvärmningspromenad ute. Ett varv i ridhuset. Framhoppning på ett hinder för att mjuka upp sidorna på honom. Kör en hel del "check"-träning, dvs han sticker över hindret och gör tajta svängar tillbaka till mig runt hinderstöden. Fungerar kanon. Herr hund börjar visa att självständigheten har börjat växa tillbaka och han hittar sina egna linjer som han gärna tar. Ett lyxproblem måhända, men ibland lite frustrerande. Jag kommer dock ALDRIG gå tillbaka till att ta om hinder, här är det full fräs framåt. Tänker inte falla i den fällan som sänkte honom så enormt, både i fart och lust.
Nu i söndags var det så svinkallt att mina händer slutade fungera. Glömde för första gången både vantar och mössa, och det när jag verkligen behövt dem. Bosse har sedan sist ökat farten ytterligare, och nu börjar jag känna igen min raket. Men såklart, ännu starkare än sist, han kör sin egna bana. Hoppbanan som var medtagen var faktiskt jäkligt svår, så jag valde att bryta ner och göra övningar istället. Missade denna dag framhoppning i rent slarv, vilket resulterade i att han skrek till när han skulle svänga tajt över första hindret. Aj aj, men inget haltande eller så senare, så det klarade sig. Vi körde gungan med targetstick längst fram eftersom han har en tendens att lägga sig lite långt bak. I övrigt har han faktiskt bra teknik och två av två på börjar fungera riktigt bra. Vi körde fart genom tunnlar eftersom han börjat att springa längs med istället för genom. Sist körde vi 4-pinnars slalom i rundel med hopphinder och tunnel, och han tar ingångarna riktigt bra, men jag måste träna mer två-pinnars eftersom han har en tendens att missa pinnar, framförallt den andra. Farten är helt otroligt mycket bättre och jag måste nu jobba mer på handlingen, att han blir mer uppmärksam på mig.
I övrigt har vi tränat ett par gånger denna vecka med vår specialsöksprototyp och ljuset har gått upp. han söker målmedvetet och frustartionspipandet har slutat. Nu är nästa steg att han ska hålla kvar näsan något längre vid rätt hål.
Dessutom har vi tränat lite upplet, apportering och såklart gått våra dagliga långpromenader.
AGILITY
För det första måste jag bli bättre på att anteckna efter agilityträningen, vad som gick bra och mindre bra. Men jag har det rätt färskt i minnet så jag antecknar här och nu istället. =)
Förra söndagen var det min tur att ta med bana. Det blev en tajt teknikbana, med många omtag på samma hinder, dvs lite snurrande. Bosse har fått upp farten ordentligt, men det kan bli ännu bättre. Jag har fått riktigt bra rutin nu på våra träningar. Alltid bur med, på samma plats, alltid en kort kissesväng och uppvärmningspromenad ute. Ett varv i ridhuset. Framhoppning på ett hinder för att mjuka upp sidorna på honom. Kör en hel del "check"-träning, dvs han sticker över hindret och gör tajta svängar tillbaka till mig runt hinderstöden. Fungerar kanon. Herr hund börjar visa att självständigheten har börjat växa tillbaka och han hittar sina egna linjer som han gärna tar. Ett lyxproblem måhända, men ibland lite frustrerande. Jag kommer dock ALDRIG gå tillbaka till att ta om hinder, här är det full fräs framåt. Tänker inte falla i den fällan som sänkte honom så enormt, både i fart och lust.
Nu i söndags var det så svinkallt att mina händer slutade fungera. Glömde för första gången både vantar och mössa, och det när jag verkligen behövt dem. Bosse har sedan sist ökat farten ytterligare, och nu börjar jag känna igen min raket. Men såklart, ännu starkare än sist, han kör sin egna bana. Hoppbanan som var medtagen var faktiskt jäkligt svår, så jag valde att bryta ner och göra övningar istället. Missade denna dag framhoppning i rent slarv, vilket resulterade i att han skrek till när han skulle svänga tajt över första hindret. Aj aj, men inget haltande eller så senare, så det klarade sig. Vi körde gungan med targetstick längst fram eftersom han har en tendens att lägga sig lite långt bak. I övrigt har han faktiskt bra teknik och två av två på börjar fungera riktigt bra. Vi körde fart genom tunnlar eftersom han börjat att springa längs med istället för genom. Sist körde vi 4-pinnars slalom i rundel med hopphinder och tunnel, och han tar ingångarna riktigt bra, men jag måste träna mer två-pinnars eftersom han har en tendens att missa pinnar, framförallt den andra. Farten är helt otroligt mycket bättre och jag måste nu jobba mer på handlingen, att han blir mer uppmärksam på mig.
I övrigt har vi tränat ett par gånger denna vecka med vår specialsöksprototyp och ljuset har gått upp. han söker målmedvetet och frustartionspipandet har slutat. Nu är nästa steg att han ska hålla kvar näsan något längre vid rätt hål.
Dessutom har vi tränat lite upplet, apportering och såklart gått våra dagliga långpromenader.
Uppfinnardag
I förrgår fick sambon en snilleblixt och fixade en mycket bra prototyp till vad som ska bli en större specialsöksbana. Såhär blev resultatet.
Ett stycke gammal knivlåda med dragbar plastskiva. Ett gammalt lock till en Knorr burk, en borr samt en spritpenna var allt som behövdes. Ska ta lite bilder på träning också, för den fungerar fantastiskt bra.
Ett stycke gammal knivlåda med dragbar plastskiva. Ett gammalt lock till en Knorr burk, en borr samt en spritpenna var allt som behövdes. Ska ta lite bilder på träning också, för den fungerar fantastiskt bra.
Ensam i hundvärlden?
Ibland slår det mig hur ensam jag kan känna mig ute i vårt hundområde. Bosse känner ändå en hel del hundar häromkring, och ibland händer det ju att man tar sällskap med mattar och hussar på promenader, men oftast stöter vi på varandra för en liten pratstund. Ensamhetskänslan kickar in när jag inser att ingen annan häromkring, så vitt jag vet klickertränar. Visst, vissa använder den emellanåt, men när jag pratar klickerträning menar jag hela tänket, inte klicka in lydnadsmoment för att i vardagen korrigera fel. Kommentarer angående mitt sätt att träna träffar titt som tätt mina öron, och det kan ibland vara svårt att inte känna sig något uppgiven. Jag vet att jag har valt att jobba så här, och det är för livet, och det medför en hel del saker som folk som tränar hund annorlunda inte förstår varför jag gör. Att stampa upp på barrikaderna och argumentera vilt för klickerträning slutade jag med för ett bra tag sedan. Är folk nyfikna får de gärna diskutera det med mig. Ingen annan hade blivit gladare för den nyfikenheten än jag. Finns det verkligen ingen mer här?
Är vi så få som gjort vår hemläxa i inlärning? Klickerforum i all ära, men var är de människorna i den verkliga världen? Är det så konstigt att folk faller till föga för hård kritik och byter till mer traditionell träning utöver det att de inte har uthålligheten att fortsätta jobba? Missförstå mig rätt nu, folk får träna och tänka hund precis hur de vill. Det är just bara känslan av att det verkligen inte finns fler som gör det som jag valt. Min "fristad" om man får kalla det så, är i agilityträningen. DÄR har jag hittat de som påbörjat klickerresan och är oerhört positiva till sättet att arbeta på.
Är vi så få som gjort vår hemläxa i inlärning? Klickerforum i all ära, men var är de människorna i den verkliga världen? Är det så konstigt att folk faller till föga för hård kritik och byter till mer traditionell träning utöver det att de inte har uthålligheten att fortsätta jobba? Missförstå mig rätt nu, folk får träna och tänka hund precis hur de vill. Det är just bara känslan av att det verkligen inte finns fler som gör det som jag valt. Min "fristad" om man får kalla det så, är i agilityträningen. DÄR har jag hittat de som påbörjat klickerresan och är oerhört positiva till sättet att arbeta på.
Hundmöten & ridhusträning
Veckan som gått har varit hyfsat intensiv. Första jobbveckan med nytt schema och en hel del långpromenader under eftermiddagarna samt en hel del hundträning. Vi jobbar fortfarande med Bosses hundrädsla samt utfall. Det märktes tydligt att vi missat mycket träning under julen då vi varit på landet och inte träffat mer hundar är Bosses jrt-kompis. Bosse flammade upp ordentligt under de första promenaderna tillbaka på hemmaplan då vi mötte de första hundarna, och det kändes nästan som om utfallen var värre än innan. Men det var nog jag som glömt och levt i en främmande-hund-fri bubbla en vecka. Det räckte faktiskt med en dags matande vid synen av andra hundar för att återigen vara på banan. Det ska sägas att man investerar i en hel del tid och träning när man arbetar "klickerskt", men jag ser stor framgång och ett ljus i tunneln. Under ridhusträningen i agility är han fenomenal, där är det som problemet aldrig existerat. Hundar kan gå strykande nära utan några aggressiva reaktioner alls. Finns mycket positivt under dessa träningar och här får han verkligen cred för att uppföra sig lugnt runt andra hundar.
Har suttit en del och läst på Kathy Sdao's hemsida. Hon är en otroligt inspirerande människa med stor kunskap i arbete på detta vis med diverse djur. Dessa två artiklar fastnade jag särskilt för och jag känner mig glad inombords att jag jobbar åt rätt håll. Det svåra är inte att arbeta med det, det svåra är att upprätthålla sin träning. Mycket nöje!
http://www.kathysdao.com/articles/organic-training.html
http://dogcentral.msn.com/article.aspx?cp-documentid=4936134
Agility tillfälle 2 i ridhus igår, söndag. Vi var färre som tränade i vår grupp denna gång. Träningen bestod av tre stationer, en slalomövning, en fartövning och en kontaktfältsövning. Vi bestämde självklart själva hur vi ville lägga upp det. Jag kör mycket fokus på att aldrig själv stanna om det blir galet för att behålla och öka farten. Vi tränade bakombyten, Bosse var inte på det klara med att byte av arm betyder sväng, men det lyckades vi få till riktigt bra att förklara för honom med hjälp av ett par hopphinder samt markövning där jag passerar bakom honom och ger frikommando när han vrider huvudet mot mig. Vi tränade på nosetouches på lock samt två av och två på på balansen samt A.et. Baklängeskedjade i flera steg och det fungerade riktigt bra. Sambon var med och assisterade, vilket är guld! Han fick bla sitta på ena sidan hindret för att agera vägg, så Bosse inte skulle hamna snett med kroppen. En tretimmars skogspromenad som vi gått på förmiddagen är väl dock inte att föredra för herr hund var ganska trött redan i början av träningen.
Sökövningar i mörker
Jag avskyr januari månad. Den känns så onödig som månad, kanske bäst att avskaffa den. Regn, hagel, snöblask och lite mer regn har härjat i våra trakter de senaste dagarna. Sambon och jag har båda jobbat dagtid de senaste tre dagarna, ja, utom i tisdags, då jag var ledig. Förutom förmiddagens långis har vi även gått långpromenader efter jobbet. Med regnställ och pannlampor har vi klafsat ut i skogen och stökat runt med diverse spontanapportering, pinnlekar och kvällsmatsletning. Igår, onsdag, föll Johan in i sökträningslust. Under det att jag stod och lekte med Bosse på en plats passade Johan på att sticka iväg en bra bit ut i slyn och gömde sig. Jag var inte medveten om att han gjorde det för träning, utan gick på spänn och tänkte att "Nu kommer han att hoppa fram och skrämma mig". =) Och eftersom jag är en fegis skickade jag såklart hunden, som tog honom ruggigt snabbt. och först då fattade jag att det var det som var meningen. =)
Så lade vi ut Johan svårare och svårare, Johan gjorde stora cirklar runt träd och stenbumlingar och Bosse klockade varje gång på rekordtid! Bosse går med högre näsa och vi tror att han faktiskt är i perfekt höjd för att både få spåret OCH vittring. En stor hund MÅSTE ju ner med näsan för att få spår, Bosse är liksom mitt i alla dofter direkt utan att behöva sänka näsan. Det är kul också, han får absolut lov att spåra när han kommit ut, bara han går ut med hög näsa och han gör en hästjobb. Man pratar alltid om att ett personspår bör ligga minst en timme, men eftersom vi kört både efter längre liggtid och 5 minuter senare kan han leta bra under de förhållandena också, och lyckas.
Så lade vi ut Johan svårare och svårare, Johan gjorde stora cirklar runt träd och stenbumlingar och Bosse klockade varje gång på rekordtid! Bosse går med högre näsa och vi tror att han faktiskt är i perfekt höjd för att både få spåret OCH vittring. En stor hund MÅSTE ju ner med näsan för att få spår, Bosse är liksom mitt i alla dofter direkt utan att behöva sänka näsan. Det är kul också, han får absolut lov att spåra när han kommit ut, bara han går ut med hög näsa och han gör en hästjobb. Man pratar alltid om att ett personspår bör ligga minst en timme, men eftersom vi kört både efter längre liggtid och 5 minuter senare kan han leta bra under de förhållandena också, och lyckas.
My Dog och ridhusträning
Så var man i full gång med arbete igen. Nu har jag gått upp i tid igen, 81 %, det känns alldeles lagom, och det är tur man har en sambo som gärna arbetar för två. Bosse följer som vanligt med Johan till jobbet då jag gör dagtider och är hemma hos mig när jag jobbar kvällar. Vi är ändå oerhört bortskämda med att kunna ha det så. Bosse är ensam mycket lite under veckorna vilket ju är hur vi tycker det ska vara. Vissa menar att det inte går att kombinera två heltidsarbeten med hund, men för oss fungerar det fint. Personligen gillar jag också att bryta upp veckorna med att göra två kvällar i veckan och några helger.
My Dog har varit i full gång helgen som varit och vi hann med fredagen och söndagen i rent hundfrosseri. David, Lisa och jag åkte på fredagen och Johan, David och jag på söndagen. Båda dagarna var det en behaglig mängd folk, fredagen något mer, söndagen helt ljuvlig runt 9 på morgonen. Vi strosade runt, kikade på skyddsuppvisningar, freestyle, agility och montrar om vartannat. Johan upptäckte en ganska pinibel sak vid en av montrarna. Alla raser har ju en stor flagga uppsatt i ena hörnet, som ska, såklart, visa varifrån rasen kommer. När vi kom till Australian shepherd upptäcktes dock att en stor AMERIKANSK flagga var uppsatt. Vi påpekade dock ingenting, och flera andra märkte det inte. Liiite pinsamt ändå. =)
TILLÄGG! Jag har nu fått veta att aussien faktiskt utvecklades i Amerika, så där ser man hur snabb man kan vara på att dra slutsatser och visa sin okunskap. Tack Freja!
Raserna som jag spanade in på utställningsmattan och i montrarna var kooijkerhondje, lancashire heeler och kelpie såklart =) Heelern är en ras jag fastnat oerhört mycket för, käck, livlig, framåt utan att vara framfusig och med ett grymt föremålsintresse. Dock tycker nog både sambon och jag att det är lite för litet ändå. Det bästa är att sambon börjat värma upp till kelpien en aning. När han tittade igenom "bilderboken" hemma, ( så kallar vi bonniers stora hundbok ) så hade han en förmåga att välja ut extremarbetarna av någon anledning. "Ska vi inte ha en strävhårig vorsteh"? kom helt plötsligt rakt ur luften. Jag höll på att sätta kaffet i halsen. "Och sedan när bestämde vi oss för att börja jaga med ställande fågelhund", frågade jag och fnittrade. Sambon gillar stoooora hundar, beauceronen tex eller cane corso. Han har en tendens att välja antingen skarpa vaktraser eller extremjägare. Jag gav en kompromiss, terv eller grönis. Mja, tyckte han, lite svårt för näsan. Ska jag vara helt ärlig så är den ras vi båda fastnat för en ras som det inte är läge för än, och det är malinoisen. Perfekt storlek, lätt, mycket livlig. MEN, det stora menet, för mycket skärpa. Sambon vill jobba med rent klickertänk med en stor hund, och gärna då en som har en hel del i sig, som "projekt". Hmm. Låter som lite "måste bevisa" i mina öron. =)
Söndag kväll tillägnades agilityträning i ridhus. Det är fantastiskt ändå att vi fått tillgång till denna stora, fina byggnad, och dessutom fått lov att förvara våra hinder där fram till mars. Detta var tillfälle ett och vi har inte tränat någon agility under de tre senaste veckorna, så båda två var alldeles sprudlande när vi körde. Jag måste nog säga att detta var bland de roligaste gångerna vi kört någonsin. Bara fart och glädje. En av tjejerna hade tagit med sig en klass 2 bana, men vi körde lite som passade, och jag ville ha honom att bara dra på trots att han drog förbi vissa hinder eller missade. Han har äntligen fått upp farten igen tack vare att jag numer inte stannar, och maxfart ska vi snart kunna dra upp. Mellan varven tränade vi lite lydnad och han var piggare och mer följsam än någonsin. Ren showträning och så roligt som vi hade!
My Dog har varit i full gång helgen som varit och vi hann med fredagen och söndagen i rent hundfrosseri. David, Lisa och jag åkte på fredagen och Johan, David och jag på söndagen. Båda dagarna var det en behaglig mängd folk, fredagen något mer, söndagen helt ljuvlig runt 9 på morgonen. Vi strosade runt, kikade på skyddsuppvisningar, freestyle, agility och montrar om vartannat. Johan upptäckte en ganska pinibel sak vid en av montrarna. Alla raser har ju en stor flagga uppsatt i ena hörnet, som ska, såklart, visa varifrån rasen kommer. När vi kom till Australian shepherd upptäcktes dock att en stor AMERIKANSK flagga var uppsatt. Vi påpekade dock ingenting, och flera andra märkte det inte. Liiite pinsamt ändå. =)
TILLÄGG! Jag har nu fått veta att aussien faktiskt utvecklades i Amerika, så där ser man hur snabb man kan vara på att dra slutsatser och visa sin okunskap. Tack Freja!
Raserna som jag spanade in på utställningsmattan och i montrarna var kooijkerhondje, lancashire heeler och kelpie såklart =) Heelern är en ras jag fastnat oerhört mycket för, käck, livlig, framåt utan att vara framfusig och med ett grymt föremålsintresse. Dock tycker nog både sambon och jag att det är lite för litet ändå. Det bästa är att sambon börjat värma upp till kelpien en aning. När han tittade igenom "bilderboken" hemma, ( så kallar vi bonniers stora hundbok ) så hade han en förmåga att välja ut extremarbetarna av någon anledning. "Ska vi inte ha en strävhårig vorsteh"? kom helt plötsligt rakt ur luften. Jag höll på att sätta kaffet i halsen. "Och sedan när bestämde vi oss för att börja jaga med ställande fågelhund", frågade jag och fnittrade. Sambon gillar stoooora hundar, beauceronen tex eller cane corso. Han har en tendens att välja antingen skarpa vaktraser eller extremjägare. Jag gav en kompromiss, terv eller grönis. Mja, tyckte han, lite svårt för näsan. Ska jag vara helt ärlig så är den ras vi båda fastnat för en ras som det inte är läge för än, och det är malinoisen. Perfekt storlek, lätt, mycket livlig. MEN, det stora menet, för mycket skärpa. Sambon vill jobba med rent klickertänk med en stor hund, och gärna då en som har en hel del i sig, som "projekt". Hmm. Låter som lite "måste bevisa" i mina öron. =)
Söndag kväll tillägnades agilityträning i ridhus. Det är fantastiskt ändå att vi fått tillgång till denna stora, fina byggnad, och dessutom fått lov att förvara våra hinder där fram till mars. Detta var tillfälle ett och vi har inte tränat någon agility under de tre senaste veckorna, så båda två var alldeles sprudlande när vi körde. Jag måste nog säga att detta var bland de roligaste gångerna vi kört någonsin. Bara fart och glädje. En av tjejerna hade tagit med sig en klass 2 bana, men vi körde lite som passade, och jag ville ha honom att bara dra på trots att han drog förbi vissa hinder eller missade. Han har äntligen fått upp farten igen tack vare att jag numer inte stannar, och maxfart ska vi snart kunna dra upp. Mellan varven tränade vi lite lydnad och han var piggare och mer följsam än någonsin. Ren showträning och så roligt som vi hade!
2008
Så var både julefirande och nyårsfestande över även för denna gång. Flera är vi nog som frossat i god mat, familj och vänners goda sällskap och en hel del hundträning samt sköna promenader. Bosse eller "Rådjurens skräck" som han nu kallas, har levt livet ute på landet, både hos föräldrar och min bästa väninna. Eftersom sambon åkte till Canada den 20:e har jag varit gräsänka och knappt sett mitt hem förrän de sista dagarna. Jag hör till dem som tycker att det är underbart skönt att efter mycket socialiserande få vara helt allena och göra lite som jag vill. Är man ensam kan man ju gräva ner sig i böcker, gå långa sköna skogspromenader och pilla ihop pryttlar man köpt på IKEA. Jodå, en tripp dit hanns allt med. Tyvärr spricker denna lilla semesterbubbla snart, och för vissa började arbetsveckorna redan i tisdags. Men jag har njutit i fulla drag.
Igår åkte David och jag hem till en kvinna som har uppfödning på Mittelspitz. Jag har ju kikat lite på den rasen, och när min gamla instruktör ringde och sade att hon var på hemmaplan var det självklart att jag skulle dit och träffa tiken. Eftersom jag är varit så insnöad på kelpie det sista har jag nästan glömt av att jag haft intresse för mittlarna, men det var trevligt att få en runda till. Tiken hon hade var otroligt vacker, djupt röd med lite svarta stråk i pälsen och klassiska eyelines. Trevlig och avslappnad verkade hon också då hon lade sig utslätad på rygg och nästan somnade mitt på golvet. I huset fanns också en beagle som var enormt kelsjuk och lika trevlig. David frågade om jag inte skulle ha mig en beagle, och visst är det fantastiskt trevliga hundar, men tyvärr på tok för mycket jakt för vad jag ska ha. Nja, jag får suga på karamellen. En ny ras har ju faktiskt fått lite fokus hos mig också, engelsk cocker, så jag ska allt ta mig lite mer tid ändå.
Igår åkte David och jag hem till en kvinna som har uppfödning på Mittelspitz. Jag har ju kikat lite på den rasen, och när min gamla instruktör ringde och sade att hon var på hemmaplan var det självklart att jag skulle dit och träffa tiken. Eftersom jag är varit så insnöad på kelpie det sista har jag nästan glömt av att jag haft intresse för mittlarna, men det var trevligt att få en runda till. Tiken hon hade var otroligt vacker, djupt röd med lite svarta stråk i pälsen och klassiska eyelines. Trevlig och avslappnad verkade hon också då hon lade sig utslätad på rygg och nästan somnade mitt på golvet. I huset fanns också en beagle som var enormt kelsjuk och lika trevlig. David frågade om jag inte skulle ha mig en beagle, och visst är det fantastiskt trevliga hundar, men tyvärr på tok för mycket jakt för vad jag ska ha. Nja, jag får suga på karamellen. En ny ras har ju faktiskt fått lite fokus hos mig också, engelsk cocker, så jag ska allt ta mig lite mer tid ändå.
