FarbrorBosse

Jag avskyr januari månad. Den känns så onödig som månad, kanske bäst att avskaffa den. Regn, hagel, snöblask och lite mer regn har härjat i våra trakter de senaste dagarna. Sambon och jag har båda jobbat dagtid de senaste tre dagarna, ja, utom i tisdags, då jag var ledig. Förutom förmiddagens långis har vi även gått långpromenader efter jobbet. Med regnställ och pannlampor har vi klafsat ut i skogen och stökat runt med diverse spontanapportering, pinnlekar och kvällsmatsletning. Igår, onsdag, föll Johan in i sökträningslust. Under det att jag stod och lekte med Bosse på en plats passade Johan på att sticka iväg en bra bit ut i slyn och gömde sig. Jag var inte medveten om att han gjorde det för träning, utan gick på spänn och tänkte att "Nu kommer han att hoppa fram och skrämma mig". =) Och eftersom jag är en fegis skickade jag såklart hunden, som tog honom ruggigt snabbt. och först då fattade jag att det var det som var meningen. =)

Så lade vi ut Johan svårare och svårare, Johan gjorde stora cirklar runt träd och stenbumlingar och Bosse klockade varje gång på rekordtid! Bosse går med högre näsa och vi tror att han faktiskt är i perfekt höjd för att både få spåret OCH vittring. En stor hund MÅSTE ju ner med näsan för att få spår, Bosse är liksom mitt i alla dofter direkt utan att behöva sänka näsan. Det är kul också, han får absolut lov att spåra när han kommit ut, bara han går ut med hög näsa och han gör en hästjobb. Man pratar alltid om att ett personspår bör ligga minst en timme, men eftersom vi kört både efter längre liggtid och 5 minuter senare kan han leta bra under de förhållandena också, och lyckas.