FarbrorBosse

 www.freewebs.com/tajma

Smiter in här en snabbis och slänger ut adressen för en hemsida på gång ( en sån där bra enkel en =) Adressen är

www.freewebs.com/tajma

Tanken är att jag ska flytta över en hel del av materialet härifrån dit.

Hej hopp! Hoppas alla mår gott i det härliga höstvädret! Jag har blivit mer och mer förtjust i hösten, och helst då när den ser ut såhär. Bloggandet går just nu på rejäl sparlåga. Mycket annat i huvudet för tillfället. V 49 kommer vårt hus ( jippiieee!) så det får nog blir en liten julstjärna i fönstret. =) Herr hund mår som en prins. Igår provade vi, plus ett 15-tal ekipage till, på rallylydnad på klubben. Två damer informerade oss om detta och vi fick pröva en bana. För en annan som tränat tävlingslydnad blev vissa saker lite aviga, tex läggande under gång. I min värld ( och i min hunds ) går man fot, lägger hunden, går en bra bit ifrån den, går tillbaka och sätter upp hunden. Här skulle man lägga hunden för att i farten få med den vid sidan igen. Men det gick, bara jag fick slängt in ett frikommando. De uppmanade mig, plus några andra att använda mer händer för att locka och visa, men jag höll på mitt, här kommer inga händer in eller lockande med godis. Formen passar nog de som inte vill ha det så petigt och som gillar att ha en ganska "yvig" kommunikation med hunden. Personligen gillar jag det där finliret och det strikta lite för mycket för att fastna för rallyvarianten. Men det var definitivt kul att pröva!

Senare på kvällen dök Daffydh ( David ) och DDB-fröken Astrid upp för lite samkväm. De hade varit på Astrids första utställning där hon blev BIG-2 och bäst i rasen. ( Rätta mig David om jag säger fel ) Kul kul iaf och grattis säger vi till dem. Bosse är sådääär nöjd med att ha fröken röd hemma. Han smyger helst iväg in i sovrummet för att vara ifred. Social hund. =)

Hoppas ni får en supersöndag!

I helgen var det agilitytävling på klubben. En av våra tjejer skulle examineras till tävlingsledare och allt behövde klaffa. Under fredag kväll hade vi underbart väder, torrt, hög luft och en gnutta sol. Alla tält, bana samt diverse prylar var på plats. Så kom lördagen.....

http://www.helab.com/agility/vaarhoppet2008/fotogalleri/index.htm

Dagens blogg kommer att te sig ganska negativ, eller kanske snarare rak och ärlig. Men för vissa innebär det negativt. Jag är av den uppfattningen att man måste få ur sig saker som trycker en ganska omgående, gärna i skrift. Det är en slags rensning av själens slaggprodukter om jag får lov att bli både spirituell och filosofisk.

Bosse har en dålig mage. Bosse har en så dålig mage att han enbart kan äta en enda sak, sitt foder. I små mängder av annat märks det till en början inte, men efter några dagar gör det sig smärtsamt påmint i form av riktigt dålig avföring och låg hund. På grund av att det först inte märks har framförallt jag fuskat. Jag tränar något litet, han får kanske lite kycklingkorv eller något annat. Visst, det verkade ju fungera, inget händer. Så pressar man på gränsen med erfarenheten av att "han var ju bra i magen igår", och fortsätter ge förbjuden frukt. Så kommer dagen då det tar stopp. Hunden blir katastrofalt dålig, magen låter som två åskväder, han rusar ut för att äta gräs i mängder och är allmänt låg. Så skärper man till sig, ger enbart foder, magen blir bättre, man säger "inte en gång till han får något annat", och så...... börjar det om samma visa igen. Ja, jag vet. Nu sitter ni och undrar "hur svårt kan det vara att bara låta hunden äta sitt torrfoder" Visst, det skulle vara enkelt, om man inte såg vilken enorm skillnad det var på belöning och belöning. Jobbar man med belöningsträning är det det man har som grundsten, punkt slut. Ironin är vara en belöningstränare och att ha en hund som enbart kan äta torrfoder.

Jag skriver ner detta nu för att kunna gå in och berätta för mig själv att jag måste sluta. Sluta att förneka det faktum att han blir sjuk, sluta hitta på ursäkter för varför "det var ju så lite". Sluta att långsamt ha ihjäl min hund.

Att han blir dålig i magen har för övrigt andra tråkiga bieffekter, som man ju tycker jag borde lära mig av. Jag får tex en hund som är hemskt svår att belöna med något annat, tex bollar eller kamp vissa dagar. Det blir en dag av varje. För vem skulle vara sugen på att leka om man går omkring med ett obehag i magen? Jag vet inte om han har det vissa dagar, oavsett om han på utsidan verkar ok. Och så blir träningen lidande, jag blir frustrerad över hans ovilja att vara med och ta emot någon form av belöning. Den bollen, kampleksaken som ju igår fungerade utmärkt. Förstår ni? Jag har antagligen lösningen mitt framför min näsa, och har fortsatt att blunda. Det kommer inget gott av det jag gjort, förutom för stunden. Förstärkning är verkligen ett livsfarligt verktyg, man kan inbilla sig själv att det är ok att mata ihjäl sin hund för några fjuttiga skitsnygga ställa-sig-i-låda-repetitioner. Det måste ta slut. Jag måste bryta mönstret.

Så sitter jag här i mörkret framför datorn. Trött är jag inte heller, fast borde nog vara med tanke på den lilla sömn jag fick igår natt. Ledig hela helgen, fredag till söndag och det ska bli jätteskönt. Inget inplanerat direkt heller så jag kan ägna mig åt härlig hundträning.

Idag gick det upp en sak för mig, min hund blir mer kreativ och blir mer taggad om han får göra "egna" beteenden in emellan vi tränar på ett specifikt moment. Jag har ju börjat med bakdelskontroll backa upp på saker, och plastlock är numera inget problem ( check ) Ändrade nu till plastlåda som han måste lyfta baktassarna för att få i. Första passet med det ikväll och även fast jag enbart lyckade med att få honom att backa upp med bakhasorna mot lådan var det ett av våra roligaste pass på länge. Jag bestämde mig för att  också klicka för andra saker han tyckte var roligt att göra, och det roligaste då var att apportera och hålla fast plastlådan i ett järngrepp tills jag klickade några gånger. Hm, har träningen med plocka udda saker ur leksakslåda fått ett sånt värde på kort tid? Kul som sjutton är det iallafall. Det som var ännu roligare var ju att han kunde arbeta med dessa saker parallellt utan att bli frustrerad eller förvirrad. Har ju fått en hund som utan problem och med äkta glädje gillar apportering. Får nog utveckla detta och fortsätta vattenträningen i sommar, så har jag kanske en vattenarbetande apportör senare. Man kan ju alltid hoppas. Jag gillar tanken att utgå ifrån att jobba med saker hunden naturligt uppskattar och är bra på och helt klart ligger det fågelhund i honom. =)

Till den kanske mindre roligare saken hör att jag tappar mer och mer motivation för att tävla. Det känns inte viktigt alls faktiskt, det roliga är ju att träna! Jag lär mig mer och utvecklar mina färdigheter vilket ju är enormt förstärkande, kanske mer än någon tävling kommer kunna ge. Jag vet inte. I och för sig har jag ju bara gjort en enda officiell tävling, och det var ju kul, men nu när det gått några veckor så känns det oväsentligt igen. Hm, kanske är det som vissa säger att man måste "lyckas" för att verkligen fatta segerruset. Kanske är det så, but then again, kanske inte. Jag tycker om att vara trygg i den filosofi jag fastnat för och jag tycker nog ännu mer om processen. Jag är ju trots allt nybörjare med en förstahund på händerna, och jag kan knappt vänta till jag kan få en till att "sätta tänderna i" med allt vad träning innebär.

Så var jag inbokad på kurs på Vinna Hundcenter, en helgkurs med Fanny & Thomas i tävlingslydnad. Det är för Fanny jag vill gå, så det passade så utmärkt att det var i krokarna. 26-27 april står alltså nu uppbokat i kalendern.

På söndag ska vi ha släkt hemma på kalaaas. =) Jag fyller 27 och det är väl något att fira? *ler* Vi bjuder på lite smått och gott att äta och såklart kaffe och kaka.

I övrigt traskar det på. Snön kan ju försvinna nu *tycka* så man kan komma ut på grönbetet igen ( planen vill säga ) Är sååå sugen på att köra igång uteträningen i agility och pröva lite finslipade grundövningar i lydnaden. Den 12 april blir det tävling på klubben för vår del och då behöver ju snön ha försvunnit. Herr Bo får bra fysträning nu. Kuperad skogsterräng med snödrivor ger en 5 kilos lite att anstränga sig i. =)

Jisses så mycket snö som vräkt ner de senaste dagarna. Våren känns ju genast långt bort, men lite kul är det allt. Mindre kul med herr papillon som får enorma snöbollar hängande i benen under skogspromenaderna. Emellanåt stannar han och tittar uppfordrande på mig "jaha, och när kommer du och hjälper mig med bollarna hade du tänkt?" Bra benjympa dock med lite tyngder. =)

Idag har vi tränat fjärren och fritt följ. Fria följet är ju så tradigt, känns knappt som man kommer nån vart fast det gör vi nog. *Önskar mig en videokamera när jag fyller år* Fjärren däremot är ju ett skitroligt moment! Eller flera ska jag väl säga. Har jobbat med frivilliga växlingar mellan sitt-stå och ligg-stå. Idag har jag även döpt och börjat lägga in stimuluskontroll på grejerna. Var lite för snabb och ville sätta ihop halva momentet. ( Måste ju få testa =) Utgångsposition+ligg+gå ifrån+sitt+stå. Hade jobbat för dåligt på stimuluskontrollen då han ställde sig upp frivilligt från sitt, men det ska vi fila vidare på.

Wohooo! Så har vi haft tävlingsdebut i agility! Officiell i Kungsbacka, och jisses vad roligt det var!! Han var så himla duktig och höll bra fart hela tiden, supertaggad. Vi diskade oss när han inte gick genom platta tunneln och jag valde att köra vidare, men vilken kick! Han klockade slalom dock med fel ingång, och gjorde ett kanonupplopp. Jag gick på moln hela dagen igår och nu ska här tävlas!!

Min ena mentor sa till mig att skriva två saker som gick bra och en sak som vi ska träna på, det gör jag här.

Som gick bra:

* Farten, han höll verkligen kanonfart och det var mitt mål med denna tävlingen!

* Jag pressade honom inte. Jag såg till att vi bara hade roligt hela vägen igenom och gjorde det lätt *klapp på axeln*

Som vi ska träna på:

* Platta tunneln

Har ju verkligen varit en riktig slarva med att blogga det sista. Skulle ju kunna skylla på en hel massa saker som att jag inte haft tid eller glömt eller så. Men som sann klickeridiot så säger jag helt enkelt, "nä, det har inte blivit av" =) Tänker, appropå det på en sak som etsat sig fast i ryggmärgen hos mig. Cecilie Köste, eminent klickertränare, uttryckte nämligen sig som så när hennes flattik inte låg kvar på platsen under en lydnadstävling. Folk frågade varför hon reste sig och Cecilie svarade helt enkelt "Hon kan inte momentet". Tydligen nöjde sig folk inte med detta svar ???? utan ville ha någon annan typ av förklaring på varför, typ den andra hunden tittade konstigt på henne, eller underlaget var fel etc. Ibland tror jag att många är så överförtjusta i att hitta förklaringar till hundens beteende att det överskuggar liksom hela målbilden. Istället för att säga "hunden kan inte" så säger man "hunden blev störd av....... lägg till valfri omständighet. Synd, för jag tror man fastnar i sin träning.

Klickerträning är svårt, inget snack om saken. Ju fler saker man lär sig desto mer finns det att veta. Just därför har jag en svårutrotad förälskelse i träningsfilosofin. De som har det "i ryggmärgen" är nog ganska få till antalet ( vissa av de har säkert aldrig ens hört talas om en dosa heller ) Många pratar om att det kan kännas mekaniskt och för vetenskapligt. jag har haft de känslorna också. Jag vet nu varför jag haft dem, jag behärskar det inte tillräckligt bra för att det ska vara ett rinnande vatten, MEN jag har kommit såpass på vägen att jag kan slappna av mycket mer under träning än förut. Det ironiska med det hela är att det har inte funnits någonting annat som framkallat så mycket känslor hos mig som klickerträningen. Frustration blandat med illamående, nästan ångest. Samtidigt som det väcker en himlastormande glädje när saker fungerar och man hittar flytet. Det är som att lära sig ett språk. Det som bidragit till min mer avslappnade attityd är inte bara att det fungerar bättre rent praktiskt, jag har börjat släppa mer på alla regler som jag satt upp i mitt huvud, tex att analysera om det VERKLIGEN är klickerskt. Jag litar mer på mig själv. Skönt.

I morgon fredag ska jag tävla hoppklass ( agility ) Det blir vår första tävling eftersom hundkraken var dålig förra gången vi skulle köra. Mitt mål är att han ska hålla så hög fart som möjligt och jag ska hitta den röda tråden genom banan. Jag tänker gå fram som ett lokomotiv och absolut, under inga omständigheter stanna, sakta in eller ta om hinder. Det finns inte på kartan. Diskar vi oss ska det vara i full spruta, annars får det vara.

Idag, på morgonsvängen har vi varit ute och fystränat herrns ryggmuskler. Fick reda på så sent som igår att det absolut bästa är att hunden går ( skrittar ) och över typ trädgrenar, i blandad terräng. Jag trodde ju att jag inte kunde fysträna mer än vad jag gör, han går ju 2 timmar lös i kuperad skog varje dag. Det bygger visserligen benmuskler, men inte så mycket rygg. Tack Tina för upplysningarna! Ska boka in mig hos Annika Falkenberg för en genomgång och utvärdering om hur hunden egentligen ser ut i muskulaturen, spänningar, vekare sidor etc. Bra att veta, också för att kunna förhindra skador.

Jag har haft en riktig läsperiod det sista. Senaste boken var av Ian Dunbar ( revolutionär inom träning med mjuka metoder, iofs lockaträning ) "How to learn a new dog old tricks" Han har mycket bra att dela med sig angående socialisering och förebyggande jobb med att få problem med agressioner etc. Maria Hagströms "Nosarbete" har också plöjts igenom, och den tog jag till mitt hjära som en favorit. Härligt avslappnad sätt att skriva, och flera olika lösningar på både inlärning och troubleshooting.

En film har också beställts hem och tittats på, "Cujo meets Pavlov" Kathy Sdao ( som jag mailat lite med ) är en fantastiskt kompetent djurbeteendevetare, har arbetat med marina djur i ett tjugotal år och har sedan en del år arbetat med aggressioner hos hundar, bland annat sin egna, som hon tog en halvtimme från avlivning efter att ha bitit en man. En fantastik film som tcker hela rehabiliteringsprocessen som fungerar på de allra flesta av aggressionproblem. Nu är första gången jag ska ärligt tala om att jag har en hund som är hundaggressiv. Han faller under kategorin undersocialized dog, proximity control ( nåt liknande ) han är för dåligt socialiserad, har haft några "trauman" som han inte klarat studsa tillbaka från och har extremt svårt med närheten ( proximity ) av andra hundar, innanför sin kroppszon. Nu har jag tagit tag i den träningen och det är en långsam utdragen trist träning, men det ska fungera. Målet är att kunna gå förbi andra hundar utan att känna sig obekväm.

Lite träningsdagbok petar jag in också.

Vi har börjat träna fjärren. Frivilliga växlingar mellan sitt-stå och ligg-stå. Sitt stå var lite halvknepigt ( har ju en oljad blixt till hund =) Se, där kom förklaringen! *Flin* Matten var helt enkelt för dålig på att tajma. Första gångerna klickade jag för "skräpsittande" dvs en hel del tramp med frambenen och rörelse. Sedan fick jag skärpt mig och köpte inget utom två tassar i marken med ögonkontakt. Slutresultatet blev att han snabbt dunkade tassarna och planterade dem där sittande. Nöjd. Sedan gick vi vidare till att frishejpa ställandet från sittande. Klickade för minsta röresle framåt, funkade bra, tills dess att han rest upp bakbenen och hann sätta sig igen när jag klickade ¤#%&/&#""!! Förändrade taktik men nu fick jag beteendet sätta sig snabbt.resa upp bakbenen en bit för att studsa fram på rumpan. Skoja vilket coolt beteende om det nu skulle vara meningen att jag skulle ha det. =) Till slut lossnade det och jag hade is i magen, klickade när han rätat ut bakbenen ordentligt i ett stå. Sedan kom flytet, och vilken kick det är ( fattar ni hur beroendeframkallande klickerträning är! ) Mellan läggande och stående gick det mycket smidigare, då hade han liksom listat ut vad som lönat sig sist, så den fick jag lite gratis. Nu är det avståndet som ska in och tiden.

Härligt väder, som ska njutas till fullo! Hoppas ni tar hand om er och era hundar och ha en riktigt glad påsk!

Hej hopp! Var länge sen jag skrev nåt. ( Är för närvarande hemma med magsjuka, uscha ) Hoppades jag skulle slippa ifrån men icke! Har varit nån bacillusk som gått på jobbet.

Helgen spenderades i Västervik och Kalmar tillsammans med malleagare på vovve, en mycket trevlig tös med malle och BC. Vi åkte ner med fullknökad bil till Kalmar och  hennes uppfödare Blackneck's på skyddsläger. Det var en hög folk och en hög mallar med. Kul att få se en annan typ av träning än vad jag pysslar med. Bra att få breddat sin horisont emellanåt. Att vi missade snövädret som brakade till på måndagen var ju bara ren tur, med tanke på att vi faktiskt spenderade så gott som hela lördagen utomhus. ( skyller på att jag fick med mig en bacillusk från östra sidan av landet, så slipper arbetskamraterna få skulden =) Bilder ligger uppe från helgen på Blacknecks hemsida. ( Jag i ljusblå jacka om nån skulle missta sig )

Hmm, så en malle blir det nog, trots mina funderingar ( läs överanalyserande ) =) Riktigt kul hundar med mycket tryck. Tänk vilken dröm att få en hund med direkt intresse för föremål tex!

Jag har verkligen varit seg med att skriva blogg på länge, har inte haft lust, eller tid för den delen. Lite uppdateringar nu då.

Agilityträningen går framåt, vi punktjobbar med kontaktfälten, där jag kan springa förbi och han stannar, det känns bra att kommit till nästa steg. Säcken jobbar vi mer på, den är fortfarande lite osäker, och så slalom såklart. I söndags tränade vi på en VM-bana, något förenklad men ändå! Bosse gjorde sitt bästa och jag med, det gick faktiskt hyfsat bra! Har anmält oss igen nu då till en hoppklass i Kungsbacka. Nu ska det börjas, och vi ska bara gå ut och ha roligt.

Lydnaden pillar vi vidare med också. Fick kanonbra stöningar i ridhuset i söndags under agilityträningen, och en som gjorde platsläggning tillsammans med mig. Kul att han ändå klarar det så bra!

Igår hade en tjej och jag en riktig hunddag. Lydnadsträning på morgonen och shopping + långpromenad på eftermiddagen. ( Bara hundsaker såklart =) Fick köpt mig en svart fårskinnsfäll till Bosse, tre slungleksaker, en visselpipa, två koppel, ett retriever och ett vanligt läder. Lite annat pyssel följde med också och det blev en riktigt lyckad dag!

Jahapp, man ska tydligen passa sig för vilka man får kontakt med där ute i stooora vida hundvärlden. Om man inte passar sig kan man ju åka på en anmälan till LYDNADSETTAN sådär bara rätt upp och ner. Tack Noelle för detta MYCKET trevliga initiativ från din sida. Säger bara, what goes around comes around. *ler diaboliskt* Så nu är det då hårdträning som gäller. Jag lär väl knappast ha nåt val än att åka på eländet, risken för tjöt och tandagnisslan är väl annars överhängande misstänker jag. *Gråter* Johan har kommenderat mig, herrn är nog van vid brukset för mycket som inledde kommenderingen med "KOMPANI HÖGER OM HAAAALT!!" *skratt* Jag menade på lite försiktigt, så bevandrad som jag är inom tävlingslydnad alltså, att man säger nog bara "är EKIPAGET redo", och sedan typ höger, vänster om osv. Jaja, vi får väl se vad som händer. Bosse verkade tycka denna barska kommendering var skitkul, han stövlade på som en liten duracellkanin. Visst, han håller inte ett helt fritt följ, men han fick jädrar i min lilla låda eld i baken och gjorde några riktigt snygga vändningar. Så lydnadspassen blev 4 idag, helt sjukt egentligen vad lättpåverkad jag är. =) Bra med lite press ändå. Straffet blev att Noelle nu fått sin blogglänk utlagd på min.

Happ, imorrn har jag organiserat ihop en liten spårdag, personspår och märgbensspår fick det bli. Hundarna är på lite olika grader och jag grävde fram några frysta märgben som ligger kvar från tiden då vi fortfarande var lyckligt ovetande om att herr hund hade inflammationsmage. Den ena hunden har inte jobbats upp på pinnar så mycket, men har gått på klöv, så i brist på det fick det bli koben. Bosse ska få sig ett långt imorrn har jag tänkt, med en hel del 90 gradare och snurrar kring träd.

Söndag, agility som vanligt. Ska lägga fokus på hinder imorrn, kört mycket fart det sista. Släpet, slalom och kontaktfält på balansen står på schemat.

Har inte varit inne och skrivit på ett tag nu. Har varken haft lust eller tid känns det som. Denna vecka är riktig govecka för min del, jobbar bara två dagar. Inget direkt nytt under solen, eller ja, den lilla sol som faktiskt vågat sig fram ett par dagar senaste tiden. Nu i helgen lade vi spår, Bosse gick som en klocka, efter att inte spårat på typ två månader. Missade en pinne dock i en klurig vinkel, men den skickade jag ut honom för att hämta efteråt. Jag korsade grusväg vilket jag inte kan minnas att vi gjort förut. Först gick han lite galet, men när han väl fått upp det gick det fint.

Annars agilityträning som vanligt. Mitt mål med att få upp farten på Bosse igen är nu uppnått. Nu måste jag gå tillbaka och träna hinder igen eftersom han fortfarande är osäker på släpet, slalomen och kontaktfälten. Nöta nöta. Jag vill ha en trädgård med hinder! Långpromenader har vi hunnit med flera stycken i både slabblera och i lite solsken. Härligt att få lite ljus.

Sånt här får jag rätt ofta av min sambo

http://www.youtube.com/watch?v=KFqraA3PhcU

Tjohopp! En ny vecka och jag är ledig från i fredags till nu på onsdag. Men så gör jag helgen denna vecka också. Jag har ett riktigt bra schema. Här kommer senaste rapport från träning.

AGILITY

För det första måste jag bli bättre på att anteckna efter agilityträningen, vad som gick bra och mindre bra. Men jag har det rätt färskt i minnet så jag antecknar här och nu istället. =)

Förra söndagen var det min tur att ta med bana. Det blev en tajt teknikbana, med många omtag på samma hinder, dvs lite snurrande. Bosse har fått upp farten ordentligt, men det kan bli ännu bättre. Jag har fått riktigt bra rutin nu på våra träningar. Alltid bur med, på samma plats, alltid en kort kissesväng och uppvärmningspromenad ute. Ett varv i ridhuset. Framhoppning på ett hinder för att mjuka upp sidorna på honom. Kör en hel del "check"-träning, dvs han sticker över hindret och gör tajta svängar tillbaka till mig runt hinderstöden. Fungerar kanon. Herr hund börjar visa att självständigheten har börjat växa tillbaka och han hittar sina egna linjer som han gärna tar. Ett lyxproblem måhända, men ibland lite frustrerande. Jag kommer dock ALDRIG gå tillbaka till att ta om hinder, här är det full fräs framåt. Tänker inte falla i den fällan som sänkte honom så enormt, både i fart och lust.

Nu i söndags var det så svinkallt att mina händer slutade fungera. Glömde för första gången både vantar och mössa, och det när jag verkligen behövt dem. Bosse har sedan sist ökat farten ytterligare, och nu börjar jag känna igen min raket. Men såklart, ännu starkare än sist, han kör sin egna bana. Hoppbanan som var medtagen var faktiskt jäkligt svår, så jag valde att bryta ner och göra övningar istället. Missade denna dag framhoppning i rent slarv, vilket resulterade i att han skrek till när han skulle svänga tajt över första hindret. Aj aj, men inget haltande eller så senare, så det klarade sig. Vi körde gungan med targetstick längst fram eftersom han har en tendens att lägga sig lite långt bak. I övrigt har han faktiskt bra teknik och två av två på börjar fungera riktigt bra. Vi körde fart genom tunnlar eftersom han börjat att springa längs med istället för genom. Sist körde vi 4-pinnars slalom i rundel med hopphinder och tunnel, och han tar ingångarna riktigt bra, men jag måste träna mer två-pinnars eftersom han har en tendens att missa pinnar, framförallt den andra. Farten är helt otroligt mycket bättre och jag måste nu jobba mer på handlingen, att han blir mer uppmärksam på mig.

I övrigt har vi tränat ett par gånger denna vecka med vår specialsöksprototyp och ljuset har gått upp. han söker målmedvetet och frustartionspipandet har slutat. Nu är nästa steg att han ska hålla kvar näsan något längre vid rätt hål.

Dessutom har vi tränat lite upplet, apportering och såklart gått våra dagliga långpromenader.

I förrgår fick sambon en snilleblixt och fixade en mycket bra prototyp till vad som ska bli en större specialsöksbana. Såhär blev resultatet.



Ett stycke gammal knivlåda med dragbar plastskiva. Ett gammalt lock till en Knorr burk, en borr samt en spritpenna var allt som behövdes. Ska ta lite bilder på träning också, för den fungerar fantastiskt bra.

Ibland slår det mig hur ensam jag kan känna mig ute i vårt hundområde. Bosse känner ändå en hel del hundar häromkring, och ibland händer det ju att man tar sällskap med mattar och hussar på promenader, men oftast stöter vi på varandra för en liten pratstund. Ensamhetskänslan kickar in när jag inser att ingen annan häromkring, så vitt jag vet klickertränar. Visst, vissa använder den emellanåt, men när jag pratar klickerträning menar jag hela tänket, inte klicka in lydnadsmoment för att i vardagen korrigera fel. Kommentarer angående mitt sätt att träna träffar titt som tätt mina öron, och det kan ibland vara svårt att inte känna sig något uppgiven. Jag vet att jag har valt att jobba så här, och det är för livet, och det medför en hel del saker som folk som tränar hund annorlunda inte förstår varför jag gör. Att stampa upp på barrikaderna och argumentera vilt för klickerträning slutade jag med för ett bra tag sedan. Är folk nyfikna får de gärna diskutera det med mig. Ingen annan hade blivit gladare för den nyfikenheten än jag. Finns det verkligen ingen mer här?

Är vi så få som gjort vår hemläxa i inlärning? Klickerforum i all ära, men var är de människorna i den verkliga världen? Är det så konstigt att folk faller till föga för hård kritik och byter till mer traditionell träning utöver det att de inte har uthålligheten att fortsätta jobba? Missförstå mig rätt nu, folk får träna och tänka hund precis hur de vill. Det är just bara känslan av att det verkligen inte finns fler som gör det som jag valt. Min "fristad" om man får kalla det så, är i agilityträningen. DÄR har jag hittat de som påbörjat klickerresan och är oerhört positiva till sättet att arbeta på.