Komma-i-kapp-sig-bloggen
Har ju verkligen varit en riktig slarva med att blogga det sista. Skulle ju kunna skylla på en hel massa saker som att jag inte haft tid eller glömt eller så. Men som sann klickeridiot så säger jag helt enkelt, "nä, det har inte blivit av" =) Tänker, appropå det på en sak som etsat sig fast i ryggmärgen hos mig. Cecilie Köste, eminent klickertränare, uttryckte nämligen sig som så när hennes flattik inte låg kvar på platsen under en lydnadstävling. Folk frågade varför hon reste sig och Cecilie svarade helt enkelt "Hon kan inte momentet". Tydligen nöjde sig folk inte med detta svar ???? utan ville ha någon annan typ av förklaring på varför, typ den andra hunden tittade konstigt på henne, eller underlaget var fel etc. Ibland tror jag att många är så överförtjusta i att hitta förklaringar till hundens beteende att det överskuggar liksom hela målbilden. Istället för att säga "hunden kan inte" så säger man "hunden blev störd av....... lägg till valfri omständighet. Synd, för jag tror man fastnar i sin träning.
Klickerträning är svårt, inget snack om saken. Ju fler saker man lär sig desto mer finns det att veta. Just därför har jag en svårutrotad förälskelse i träningsfilosofin. De som har det "i ryggmärgen" är nog ganska få till antalet ( vissa av de har säkert aldrig ens hört talas om en dosa heller ) Många pratar om att det kan kännas mekaniskt och för vetenskapligt. jag har haft de känslorna också. Jag vet nu varför jag haft dem, jag behärskar det inte tillräckligt bra för att det ska vara ett rinnande vatten, MEN jag har kommit såpass på vägen att jag kan slappna av mycket mer under träning än förut. Det ironiska med det hela är att det har inte funnits någonting annat som framkallat så mycket känslor hos mig som klickerträningen. Frustration blandat med illamående, nästan ångest. Samtidigt som det väcker en himlastormande glädje när saker fungerar och man hittar flytet. Det är som att lära sig ett språk. Det som bidragit till min mer avslappnade attityd är inte bara att det fungerar bättre rent praktiskt, jag har börjat släppa mer på alla regler som jag satt upp i mitt huvud, tex att analysera om det VERKLIGEN är klickerskt. Jag litar mer på mig själv. Skönt.
I morgon fredag ska jag tävla hoppklass ( agility ) Det blir vår första tävling eftersom hundkraken var dålig förra gången vi skulle köra. Mitt mål är att han ska hålla så hög fart som möjligt och jag ska hitta den röda tråden genom banan. Jag tänker gå fram som ett lokomotiv och absolut, under inga omständigheter stanna, sakta in eller ta om hinder. Det finns inte på kartan. Diskar vi oss ska det vara i full spruta, annars får det vara.
Idag, på morgonsvängen har vi varit ute och fystränat herrns ryggmuskler. Fick reda på så sent som igår att det absolut bästa är att hunden går ( skrittar ) och över typ trädgrenar, i blandad terräng. Jag trodde ju att jag inte kunde fysträna mer än vad jag gör, han går ju 2 timmar lös i kuperad skog varje dag. Det bygger visserligen benmuskler, men inte så mycket rygg. Tack Tina för upplysningarna! Ska boka in mig hos Annika Falkenberg för en genomgång och utvärdering om hur hunden egentligen ser ut i muskulaturen, spänningar, vekare sidor etc. Bra att veta, också för att kunna förhindra skador.
Jag har haft en riktig läsperiod det sista. Senaste boken var av Ian Dunbar ( revolutionär inom träning med mjuka metoder, iofs lockaträning ) "How to learn a new dog old tricks" Han har mycket bra att dela med sig angående socialisering och förebyggande jobb med att få problem med agressioner etc. Maria Hagströms "Nosarbete" har också plöjts igenom, och den tog jag till mitt hjära som en favorit. Härligt avslappnad sätt att skriva, och flera olika lösningar på både inlärning och troubleshooting.
En film har också beställts hem och tittats på, "Cujo meets Pavlov" Kathy Sdao ( som jag mailat lite med ) är en fantastiskt kompetent djurbeteendevetare, har arbetat med marina djur i ett tjugotal år och har sedan en del år arbetat med aggressioner hos hundar, bland annat sin egna, som hon tog en halvtimme från avlivning efter att ha bitit en man. En fantastik film som tcker hela rehabiliteringsprocessen som fungerar på de allra flesta av aggressionproblem. Nu är första gången jag ska ärligt tala om att jag har en hund som är hundaggressiv. Han faller under kategorin undersocialized dog, proximity control ( nåt liknande ) han är för dåligt socialiserad, har haft några "trauman" som han inte klarat studsa tillbaka från och har extremt svårt med närheten ( proximity ) av andra hundar, innanför sin kroppszon. Nu har jag tagit tag i den träningen och det är en långsam utdragen trist träning, men det ska fungera. Målet är att kunna gå förbi andra hundar utan att känna sig obekväm.
Lite träningsdagbok petar jag in också.
Vi har börjat träna fjärren. Frivilliga växlingar mellan sitt-stå och ligg-stå. Sitt stå var lite halvknepigt ( har ju en oljad blixt till hund =) Se, där kom förklaringen! *Flin* Matten var helt enkelt för dålig på att tajma. Första gångerna klickade jag för "skräpsittande" dvs en hel del tramp med frambenen och rörelse. Sedan fick jag skärpt mig och köpte inget utom två tassar i marken med ögonkontakt. Slutresultatet blev att han snabbt dunkade tassarna och planterade dem där sittande. Nöjd. Sedan gick vi vidare till att frishejpa ställandet från sittande. Klickade för minsta röresle framåt, funkade bra, tills dess att han rest upp bakbenen och hann sätta sig igen när jag klickade ¤#%&/&#""!! Förändrade taktik men nu fick jag beteendet sätta sig snabbt.resa upp bakbenen en bit för att studsa fram på rumpan. Skoja vilket coolt beteende om det nu skulle vara meningen att jag skulle ha det. =) Till slut lossnade det och jag hade is i magen, klickade när han rätat ut bakbenen ordentligt i ett stå. Sedan kom flytet, och vilken kick det är ( fattar ni hur beroendeframkallande klickerträning är! ) Mellan läggande och stående gick det mycket smidigare, då hade han liksom listat ut vad som lönat sig sist, så den fick jag lite gratis. Nu är det avståndet som ska in och tiden.
Härligt väder, som ska njutas till fullo! Hoppas ni tar hand om er och era hundar och ha en riktigt glad påsk!
Klickerträning är svårt, inget snack om saken. Ju fler saker man lär sig desto mer finns det att veta. Just därför har jag en svårutrotad förälskelse i träningsfilosofin. De som har det "i ryggmärgen" är nog ganska få till antalet ( vissa av de har säkert aldrig ens hört talas om en dosa heller ) Många pratar om att det kan kännas mekaniskt och för vetenskapligt. jag har haft de känslorna också. Jag vet nu varför jag haft dem, jag behärskar det inte tillräckligt bra för att det ska vara ett rinnande vatten, MEN jag har kommit såpass på vägen att jag kan slappna av mycket mer under träning än förut. Det ironiska med det hela är att det har inte funnits någonting annat som framkallat så mycket känslor hos mig som klickerträningen. Frustration blandat med illamående, nästan ångest. Samtidigt som det väcker en himlastormande glädje när saker fungerar och man hittar flytet. Det är som att lära sig ett språk. Det som bidragit till min mer avslappnade attityd är inte bara att det fungerar bättre rent praktiskt, jag har börjat släppa mer på alla regler som jag satt upp i mitt huvud, tex att analysera om det VERKLIGEN är klickerskt. Jag litar mer på mig själv. Skönt.
I morgon fredag ska jag tävla hoppklass ( agility ) Det blir vår första tävling eftersom hundkraken var dålig förra gången vi skulle köra. Mitt mål är att han ska hålla så hög fart som möjligt och jag ska hitta den röda tråden genom banan. Jag tänker gå fram som ett lokomotiv och absolut, under inga omständigheter stanna, sakta in eller ta om hinder. Det finns inte på kartan. Diskar vi oss ska det vara i full spruta, annars får det vara.
Idag, på morgonsvängen har vi varit ute och fystränat herrns ryggmuskler. Fick reda på så sent som igår att det absolut bästa är att hunden går ( skrittar ) och över typ trädgrenar, i blandad terräng. Jag trodde ju att jag inte kunde fysträna mer än vad jag gör, han går ju 2 timmar lös i kuperad skog varje dag. Det bygger visserligen benmuskler, men inte så mycket rygg. Tack Tina för upplysningarna! Ska boka in mig hos Annika Falkenberg för en genomgång och utvärdering om hur hunden egentligen ser ut i muskulaturen, spänningar, vekare sidor etc. Bra att veta, också för att kunna förhindra skador.
Jag har haft en riktig läsperiod det sista. Senaste boken var av Ian Dunbar ( revolutionär inom träning med mjuka metoder, iofs lockaträning ) "How to learn a new dog old tricks" Han har mycket bra att dela med sig angående socialisering och förebyggande jobb med att få problem med agressioner etc. Maria Hagströms "Nosarbete" har också plöjts igenom, och den tog jag till mitt hjära som en favorit. Härligt avslappnad sätt att skriva, och flera olika lösningar på både inlärning och troubleshooting.
En film har också beställts hem och tittats på, "Cujo meets Pavlov" Kathy Sdao ( som jag mailat lite med ) är en fantastiskt kompetent djurbeteendevetare, har arbetat med marina djur i ett tjugotal år och har sedan en del år arbetat med aggressioner hos hundar, bland annat sin egna, som hon tog en halvtimme från avlivning efter att ha bitit en man. En fantastik film som tcker hela rehabiliteringsprocessen som fungerar på de allra flesta av aggressionproblem. Nu är första gången jag ska ärligt tala om att jag har en hund som är hundaggressiv. Han faller under kategorin undersocialized dog, proximity control ( nåt liknande ) han är för dåligt socialiserad, har haft några "trauman" som han inte klarat studsa tillbaka från och har extremt svårt med närheten ( proximity ) av andra hundar, innanför sin kroppszon. Nu har jag tagit tag i den träningen och det är en långsam utdragen trist träning, men det ska fungera. Målet är att kunna gå förbi andra hundar utan att känna sig obekväm.
Lite träningsdagbok petar jag in också.
Vi har börjat träna fjärren. Frivilliga växlingar mellan sitt-stå och ligg-stå. Sitt stå var lite halvknepigt ( har ju en oljad blixt till hund =) Se, där kom förklaringen! *Flin* Matten var helt enkelt för dålig på att tajma. Första gångerna klickade jag för "skräpsittande" dvs en hel del tramp med frambenen och rörelse. Sedan fick jag skärpt mig och köpte inget utom två tassar i marken med ögonkontakt. Slutresultatet blev att han snabbt dunkade tassarna och planterade dem där sittande. Nöjd. Sedan gick vi vidare till att frishejpa ställandet från sittande. Klickade för minsta röresle framåt, funkade bra, tills dess att han rest upp bakbenen och hann sätta sig igen när jag klickade ¤#%&/&#""!! Förändrade taktik men nu fick jag beteendet sätta sig snabbt.resa upp bakbenen en bit för att studsa fram på rumpan. Skoja vilket coolt beteende om det nu skulle vara meningen att jag skulle ha det. =) Till slut lossnade det och jag hade is i magen, klickade när han rätat ut bakbenen ordentligt i ett stå. Sedan kom flytet, och vilken kick det är ( fattar ni hur beroendeframkallande klickerträning är! ) Mellan läggande och stående gick det mycket smidigare, då hade han liksom listat ut vad som lönat sig sist, så den fick jag lite gratis. Nu är det avståndet som ska in och tiden.
Härligt väder, som ska njutas till fullo! Hoppas ni tar hand om er och era hundar och ha en riktigt glad påsk!
Kommentarer
Postat av: Anki
Haj Ida! Då måste jag ju börja med att säga LYCKA TILL !!!!! i dag på tävlingen. Hoppas du har bättre väder än vi, här är det snö slask för hela slanten! Håller med till 100 % att ju mer man lär, desto mindre kan man...inser jag! men jag tänker som så, att rut kan inte mer än mig så funkar det så funkar det, klickerskt el halv klickerst :-)Har nu läst ut boken Skjut inte hunden som du rekomenderade, den är lite mer att bita i än den sin Köste/Egtved har skrivit. Klickerträning för din hund gav riktiga AHA upplevelser, då kändes det som att jaha...det är det som är klicker träning! Helt fantastisk. Ha det gott, väntar på att få fantastiska resultat från tävlingen i dag! Kram & Glad Påsk //Anki
Trackback
