Sökövningar i mörker
Så lade vi ut Johan svårare och svårare, Johan gjorde stora cirklar runt träd och stenbumlingar och Bosse klockade varje gång på rekordtid! Bosse går med högre näsa och vi tror att han faktiskt är i perfekt höjd för att både få spåret OCH vittring. En stor hund MÅSTE ju ner med näsan för att få spår, Bosse är liksom mitt i alla dofter direkt utan att behöva sänka näsan. Det är kul också, han får absolut lov att spåra när han kommit ut, bara han går ut med hög näsa och han gör en hästjobb. Man pratar alltid om att ett personspår bör ligga minst en timme, men eftersom vi kört både efter längre liggtid och 5 minuter senare kan han leta bra under de förhållandena också, och lyckas.
My Dog och ridhusträning
My Dog har varit i full gång helgen som varit och vi hann med fredagen och söndagen i rent hundfrosseri. David, Lisa och jag åkte på fredagen och Johan, David och jag på söndagen. Båda dagarna var det en behaglig mängd folk, fredagen något mer, söndagen helt ljuvlig runt 9 på morgonen. Vi strosade runt, kikade på skyddsuppvisningar, freestyle, agility och montrar om vartannat. Johan upptäckte en ganska pinibel sak vid en av montrarna. Alla raser har ju en stor flagga uppsatt i ena hörnet, som ska, såklart, visa varifrån rasen kommer. När vi kom till Australian shepherd upptäcktes dock att en stor AMERIKANSK flagga var uppsatt. Vi påpekade dock ingenting, och flera andra märkte det inte. Liiite pinsamt ändå. =)
TILLÄGG! Jag har nu fått veta att aussien faktiskt utvecklades i Amerika, så där ser man hur snabb man kan vara på att dra slutsatser och visa sin okunskap. Tack Freja!
Raserna som jag spanade in på utställningsmattan och i montrarna var kooijkerhondje, lancashire heeler och kelpie såklart =) Heelern är en ras jag fastnat oerhört mycket för, käck, livlig, framåt utan att vara framfusig och med ett grymt föremålsintresse. Dock tycker nog både sambon och jag att det är lite för litet ändå. Det bästa är att sambon börjat värma upp till kelpien en aning. När han tittade igenom "bilderboken" hemma, ( så kallar vi bonniers stora hundbok ) så hade han en förmåga att välja ut extremarbetarna av någon anledning. "Ska vi inte ha en strävhårig vorsteh"? kom helt plötsligt rakt ur luften. Jag höll på att sätta kaffet i halsen. "Och sedan när bestämde vi oss för att börja jaga med ställande fågelhund", frågade jag och fnittrade. Sambon gillar stoooora hundar, beauceronen tex eller cane corso. Han har en tendens att välja antingen skarpa vaktraser eller extremjägare. Jag gav en kompromiss, terv eller grönis. Mja, tyckte han, lite svårt för näsan. Ska jag vara helt ärlig så är den ras vi båda fastnat för en ras som det inte är läge för än, och det är malinoisen. Perfekt storlek, lätt, mycket livlig. MEN, det stora menet, för mycket skärpa. Sambon vill jobba med rent klickertänk med en stor hund, och gärna då en som har en hel del i sig, som "projekt". Hmm. Låter som lite "måste bevisa" i mina öron. =)
Söndag kväll tillägnades agilityträning i ridhus. Det är fantastiskt ändå att vi fått tillgång till denna stora, fina byggnad, och dessutom fått lov att förvara våra hinder där fram till mars. Detta var tillfälle ett och vi har inte tränat någon agility under de tre senaste veckorna, så båda två var alldeles sprudlande när vi körde. Jag måste nog säga att detta var bland de roligaste gångerna vi kört någonsin. Bara fart och glädje. En av tjejerna hade tagit med sig en klass 2 bana, men vi körde lite som passade, och jag ville ha honom att bara dra på trots att han drog förbi vissa hinder eller missade. Han har äntligen fått upp farten igen tack vare att jag numer inte stannar, och maxfart ska vi snart kunna dra upp. Mellan varven tränade vi lite lydnad och han var piggare och mer följsam än någonsin. Ren showträning och så roligt som vi hade!
2008
Igår åkte David och jag hem till en kvinna som har uppfödning på Mittelspitz. Jag har ju kikat lite på den rasen, och när min gamla instruktör ringde och sade att hon var på hemmaplan var det självklart att jag skulle dit och träffa tiken. Eftersom jag är varit så insnöad på kelpie det sista har jag nästan glömt av att jag haft intresse för mittlarna, men det var trevligt att få en runda till. Tiken hon hade var otroligt vacker, djupt röd med lite svarta stråk i pälsen och klassiska eyelines. Trevlig och avslappnad verkade hon också då hon lade sig utslätad på rygg och nästan somnade mitt på golvet. I huset fanns också en beagle som var enormt kelsjuk och lika trevlig. David frågade om jag inte skulle ha mig en beagle, och visst är det fantastiskt trevliga hundar, men tyvärr på tok för mycket jakt för vad jag ska ha. Nja, jag får suga på karamellen. En ny ras har ju faktiskt fått lite fokus hos mig också, engelsk cocker, så jag ska allt ta mig lite mer tid ändå.
The culture clash
Jag trodde inte det var möjligt, efter jag läst Don't shoot the dog av Karen Pryor för andra gången, att jag skulle kunna hitta bra hundlitteratur igen. Ack så fel jag hade! Genom ett tips beställdes två nya böcker hem, The other end of the leash av Patricia McConnell ( Ph. D. ) och The culture clash av Jean Donaldson. Båda självklart på originalspråk. Den sistnämnda har jag nu kommit halvvägs genom och älskar varenda sida. Mer rättfram än Donaldson är i den här boken, går nog knappast vara, och trots många skratt från min sida ligger i detta alster en enorm kunskap om hund. Den skiljer sig från andra böcker, som ofta tar upp ren träning ( det gör iofs denna också ) den tar också upp sanningar. Ja, nu studsar väl flera av stolarna och utbrister "men det FINNS inget rätt eller fel inom hund"! Jo, se det gör det visst, läs The culture clash får ni se. Jean Donaldson tar upp saker som flera av oss hundidioter redan vet, men som har grott sig otroligt starkt i många människors sinne. För vilken hund är det vi har egentligen? är det Walt Disneys eller är det B.F Skinners?
Huvudvärk, blöt rumpa och svansviftning i sömnen
Så var det onsdag igen. Veckorna går så fort att jag bara får släppa taget om tidsuppfattning och åka med. Vädret kunde ju definitivt vara bättre, men det ger plats för träning inomhus istället. Jag brukar iochförsig snarare vara dålig på att komma ut och träna ( det är ju kallt jöööh och lederna blir kassa ) men idag tog jag faktiskt tag i mig själv under långpromenaden. Första hundmötet på väg till skogen gick katastrofalt dåligt. Varför är man ofta så snabb med att höja kriterierna och förutsätta att det ska gå, när man VET att det inte gör det. Tja, hoppet är väl det sista som överger människan antar jag. Jag kör ju med att hålla Bosse i halsbandet och mata så fort en hund dyker upp och passerar, ( klassisk betingning ) men av någon anledning tyckte jag väl att det var onödigt just denna gången. En BC som lugnt och stillsamt passerade, medan jag gjorde alla ärkefel jag kan göra, dvs korta kopplet, gå med hunden på insidan av mig och dessutom försöka passera en tant som gick snett framför oss. Bosse spände sig och tog sats. Jag säger nej ( ??? ) och får tom till en lätt koppelryckning i ren reflex. Satan vad hårt reflexer sitter alltså när man känner att man tappat kontrollen. Det lite komiska i situationen var väl att tanten som gick framför oss antagligen trodde att Bosse for ut mot henne. *S* Jaja, vad är det de säger, en gång är ingen gång. Efter det fick jag skärpt till mig och höll på vad jag brukar göra. Då funkade det också kanonbra. Framförallt gick det väldigt bra förbi två greyhounds som Bosse totalt avskyr. Hans attityd har faktiskt börjat förändras och nu kan han stå och titta lite mer nyfiket än med ett helt kavalleri inbakat i kroppen.
I snart en vecka har jag nu haft en sprängande huvudvärk. Ni vet sorten som inte ens botas med 1 g Panodil och som gör sig ohyggligt påmind redan när man slår upp ögonen på morgonen. Vi köpte återigen nya kuddar för ett tag sedan, vi har lagt ut en halv förmögenhet på att hitta bra kuddar, och nu märker jag att det inte fungerar lika bra som i början. Dessa ska vara i stil med Tempur, dvs forma sig efter huvudet, och höjden på kudden är kanonbra. Frågan är väl egentligen mer om formandet är riktigt på topp.
Under vår långpromenad tog jag tag i mig och tänkte träna på sitt med stadga på blött underlag. Bosse, som alltid är lite småspanande i omgivningen började faktiskt kunna koncentrera sig riktigt bra, jag väntade ut vissa spaningsförsök och han fick belöning när han tog min kontakt. Bosse har idag suttit på följande blöta underlag: grusväg, mossig sten, jordig sten, jordig mark, och i ris och klarat att hålla sitt 8/10 gånger. Jag är mycket stolt och nöjd.
Jag upptäckte ett helt nytt urgulligt fenomen hos min hund häromdagen. Efter att vi haft en kanonmöte med två snälla tikar, en schäfer och en stor svart blandis ( tillsammans ) lade sig Bosse tillrätta i soffan hemma och somnade. Jag satt vid datorn och plötsligt hör jag ett svagt dunkande ljud. Jag tittar bort mot soffan och där ligger min lille prins och viftar på svansen mot ryggstödet, i sömnen! Bosse viftar sällan på svansen, allra minst i sömnen. Egentligen bara när vi kommer hem, och då viftar han mer på hela kroppen. =) Men nu låg han där och verkade väldigt glad och vänlig, kanske drömde han om de två snälla tjejerna vi träffat tidigare. Man kan ju bara hoppas.
En dans på rosentaggar
Så pratade jag med min syster i telefon en kväll, och när jag meddelade om hans magtillstånd menade hon på att låta hunden vara, mao skrota mina tävlingsambitioner. Jag hörde vad hon sade och funderade efteråt precis som Susan Garrett skriver "irritation kan bli motivation". Och så blev det, jag sade ingenting men blev faktiskt aningen irriterad över förslaget. Det gav mig mer syre till elden, som börjat slockna. Jag har ingen annan att tacka än min syster för att den väckarklocka hon gav mig. Om än på ett sätt hon säkert inte trott.
När jag så fick sorterat ut mina tankar och känslor och spaltat upp det vi behöver jobba på blev det mer överskådligt. Ni får betänka att detta är min första egna hund där jag börjat från start. Allt jag gjort har påverkat min hund, oavsett om vissa saker ligger i generna. Detta blev min lista:
* Hundmöten ska bli mer behagliga. Han behöver inte ha närkontakt men ska kunna hantera att passera en okänd hund utan hysteriska flyktförsök eller paniska utfall.
* Människohantering ska bli mer behaglig.
* Lekbelöningar ska jobbas upp och ha rejält värde.
* Foder ska kunna användas som matbelöning.
* Ge utrymme och belöna snabba avreaktioner.
Bosses styrkor ligger i hans skalle och i hans jävlar anamma. När denna hund har självförtroende finns det inget stopp. Han ryar åt mig om jag är för långsam med förstärkningarna i detta tillstånd och driver som ett ånglok. I en engagerad lek finns bara glöd och lust.
För mig har det blivit en motivator att en dag kunna komma till tävling och känna att han kan klara av det med självförtroende. Om än en enda tävling. Jag har på kurser fått höra hur duktig min hund är, och på många sätt är han en total superstjärna, i balans. Men de ser heller inte all motvind som blåser och kanske hur mycket han och jag kan utvecklas. Den potential som finns i detta lilla papillonpaket är enorm. Även om jag inte tränat hund hela mitt liv känner jag det i mitt hjärta och ser möjligheterna. Och då vore det väl skit om han skulle ha fått sig en skruttmatte som ger upp?
Klassisk betingning
På detta sätt har vi påbörjat vår resa mot mer avslappnade hundmöten och tryggare hund.
Faktor 1
Förknippa åsynen av annan hund med mat. Var gång min hund får syn på annan hund matar jag honom frekvent med godbitar. Jag håller honom i halsbandet ( som tidigare är tränat med positiv förstärkning ) utan att säga något, bara matar. Detta kommer att pågå under lång tid innan jag ens börjar tänka på att plocka in det operanta och klickern. Som jag började tidigare så använde jag klickern var gång han tittade på en annan hund. Problemet visade sig bli större eftersom jag iochmed klicket förstärkte hans stridskänsla. För mig såg det ut som att han bara stod, men ett utfall kom som ett brev på posten efter det att jag klickat. Att börja jobba med klassisk betingning ger stor fördel i att jag inte kräver någon annan prestation av hunden än att han tar emot mitt godis. Jag bryr mig inte om vad han gör, om han står, sitter, eller spänner sig.
Faktor 2
Att hålla i halsbandet har flera funktioner. Dels ger det inget utrymme för utfall vilket eliminerar risken för att utfallet i sig blir förstärkt. Dels är det inlärt positivt från början, utanför matningen, att bli runtflyttad = godis, vilket gör att jag har möjlighet att flytta min hund och skapa större avstånd till den andra hunden, utan att det uppfattas som obehagligt.
Faktor 3
Jag måste upprätthålla ett beskydd gentemot min hund genom att aldrig ge möjlighet till närkontakt från främmande hundar.
Faktor 4
Förknippa framspringande hundar med något positivt. Till detta använder vi hundkompisar Bosse känner sig bekväm med. Jag håller i halsbandet, matar med godis när han får se hundarna, ber väninnan släppa sina hundar och fortsätter att mata medan de kommer farande.
Faktor 5
Ge Bosse utrymmet i sitt hem då kända hundar kommer på besök. Via ett kompostgaller har jag skärmat av mellan sovrummet och ytterdörren, vilket gör att han kan se vilka som kommer, men slipper stirra upp sig och känna försvar i dörröppningen. Den besökande hunden har heller ej möjligheten att rusa på Bosse. Han blir utsläppt när han visar sig avslappnad. Godbitar kan kastas in innan utsläpp för avslappnad hund.
Faktor 6
Ge hunden möjlighet till snabb avreaktion genom tokrusning efter träning, hundmöten etc.
Träningsdagbok 29/11
29/11 2007
Kan du kampa först?
Mål: Hunden ska kampa med tyngd ordentligt bakåt för att få en godbit.
Plats: Hemma, i köket
Utrustning: Kamprep, en matta, foder
Repetitioner: 30 fördelat på tre omgångar
Kriterier:
· Gripa leksaken
· Dra leksaken bakåt
· Gripa och hålla kvar längre
· Gripa, hålla kvar, lägga vikten tungt bakåt
Utvärdering: Bosse greppade glatt leksaken och efter bara några gånger kunde jag höja kriteriet. Han hängde med i kravhöjningen utan problem. Sedan utökade jag till att gripa längre. Det tog en stund innan han ville köpa kriterieökningen, han försökte mygla sig till godiset genom att lite slött gripa, gå lite bakåt för att sedan släppa. Jag gav mig inte utan väntade tills han återigen grep ordentligt och drog. Detta fungerade också fint efter några omgångar. Lite frustrationspip blev det, men han jobbade på mer intensivt. Till slut kunde jag påbörja att lägga på tyngden rejält bakåt och detta fungerade smärtfritt. Jag kommer nog att lägga till ytterligare längre tid som han ska kampa, men det sparar vi för ett litet tag till. Jag är mycket nöjd med vår träning i detta.
Ligga kvar efter klicket med omvänt lockande
Mål: Hunden ska kunna ligga kvar efter den hört klick.
Plats: Hemma, i köket
Utrustning: Klicker, foder
Repetitioner: 10 fördelat på två omgångar
Kriterie 1: Hunden lägger sig på kommando plats. Jag håller en godbit 20-30 cm framför näsan på hunden. När hunden inte sträcker sig efter godbiten, klick och belöning snabbt.
Utvärdering: Bosse lade sig snabbt och elegant på mitt platskommando. Han försökte sträcka sig två gånger, sedan insåg han att det var bäst att hålla kvar huvudet. Några gånger blev det dock för lockande och han reste sig. Jag höll också godbiten aningen för långt bort under några repetitioner.
Träningsdagbok 28/11
28/11 2007
Nosetarget
Mål: Hunden ska dutta upprepade gånger med näsan mot en target.
Plats: Hemma, i köket
Utrustning: Litet runt plastlock, klicker, foder
Repetitioner: Slarvade med att räkna
Utvärdering: Jag startade med att hålla plastlocket i handen för att utesluta riskerna att han prövar oönskade beteenden, som att bita i targeten eller lägga tassen på den. Bosse fattade galoppen direkt och duttade med näsan. Emellanåt kom dock några försök till att ändra spelreglerna, med att öppna munnen, försöka bita i kanten eller slicka på locket. Var gång det hände tog jag enkelt bort locket ett par sekunder bakom ryggen och han fick en ny chans att pröva. När 4 av 5 gånger flöt ordentligt höjde jag kriteriet till att han måste dutta 2 gånger på locket för att få klick och belöning. Detta fungerade bra, men han försökte ett par gånger också lägga statiskt tryck vid plattan. Sista sessionen lade jag ner locket på marken, hade kriteriet att dutta 1 gång, han uttade, jag klickade. Några gånger försökte han lägga tassen på som naturligtvis inte gav utdelning.
Inlärning av armbyte ( förberedande för framförbyten )
Mål: Hunden ska respondera på och följa när föraren byter arm.
Plats: Hemma, uteplatsen
Utrustning: 2 kaninskinn
Repetitioner: 10, fördelat på två omgångar
Hunden måste kunna: Handtouches, frivilliga sättanden med stadga, frikommando
Utförande: Hunden följer till startplats, ger en handtouch, sitter frivilligt, föraren går ifrån hunden en meter, kastar en leksak framför hunden och framför föraren. Föraren står mot leksaken, med leadinghand utsträckt, ger frikommando när hunden tittar på leksaken. När hunden är på väg mot leksaken, vrider föraren kroppen, byter arm i vilken en annan leksak finns som ges till hunden när den svarar på armbytet. Leksaken skall vara gömd i handen!
Utvärdering: Bosse skickades först några gånger rakt fram för att få ta leksaken framför honom. Efter andra gången lade jag in armbytet, som misslyckades första försöket. Försöket efter det gick bättre, då jag fick in timingen bättre var jag skulle göra armbytet så att han hann se. Han fick skinnet ur min hand och vi kampade. Tidigare när vi gjort denna övning inomhus har jag placerat en mindre värdefull ( trodde jag ) leksak framför honom, men fick byta plats på den jag hade i handen och den jag kastade, eftersom den som låg framför var mer attraktiv. Att ha likvärdiga leksaker fungerade mycket bättre för honom.
Träningsdagbok 23/11
23/11 2007
Halsbandsleken 1
Mål: Hunden ska låta sig hållas i halsbandet och hålla ögonkontakt när föraren kommer in från olika håll och avstånd.
Plats: Gräsplätten ovanför lägenheten
Belöning: foder
Antal repetitioner: 20 fördelat på 2 omgångar
Utvärdering: Bosse börjar med att äta harbajs från marken ( funkar ändå hyfsat för magen ) och jag stressar inte på utan låter honom välja att söka kontakten med mig. En hund dyker upp och jag säger stanna ( vilket jag inte skulle gjort såhär i efterhand, utan bara stannat själv och låta honom välja att ta min kontakt ) Jag håller i halsbandet, klickar och belönar när han tittar på hunden utan att morra. Jag följer upp med några klick för att titta efter hunden, men håller sedan tillbaka och väntar ut tills han tar min ögonkontakt.
Sedan börjar jag med att hålla i halsbandet med ena handen. Jag bryr mig inte om var han tittar, så länge han förhåller sig avslappnad i kroppen. Så höjer jag kriteriet. Nu ska han titta på mig för att få klick och belöning ( har använt mig av alternativ markör, "duuuktig kille" ) vilket är smidigt när jag inte har klickern. Jag höjer kriteriet igen och varierar nu varifrån jag kommer med handen och var jag står i förhållande till honom, vid sidan, framför, nära bakom. Återigen struntar jag i vad han gör eller om han tittar på mig. Så länge han är avslappnad får han klick och belöning.
Nästa steg i träning: Kunna komma in från olika håll och han tar min ögonkontakt när jag tar i halsbandet.
Vill du kampa?
Mål: Hunden ska kampa intensivt under morrande.
Plats: Gräsplätten ovanför lägenheten.
Belöning: Kamp med kaninskinn
Utvärdering: Eftersom Bosse lätt blir belastad av sociala krav på tex lek, behöver vi jobba upp rolig kamplek utan krav på var han ska befinna sig. Enda kravet är att han ska engagera sig så mycket som möjligt och njuta av leken. När jag kände att han skulle kunna tänka sig engagera sig i kamplek tog jag fram skinnet, ganska stillsamt och höll det i handen för honom att följa efter. När han initierade lek kampade vi en bra stund. Det ultimata målet är att han ska kunna morra samtidigt som han kampar intensivt ( detta är ett stort tecken på att han är avlappnad i miljön, eftersom sådan lek inomhus alltid ackompanjeras av morr )
Pinnar är häftigt!
Mål: Hunden ska hitta ingången mellan två slalompinnar bredvid varandra och fokusera framåt.
Plats: Hemma, inomhus.
Utrustning: Klicker, foder, två flaskor
Repetitioner: 50, fördelat på två omgångar.
Utvärdering: Eftersom jag inte har tillgång till slalompinnar, började vi helt enkelt med två flaskor inomhus med mellanrum. Bosse var fullt övertygad om att han skulle fram och använda flaskorna som target ( flaskor är inte det ultimata i det här sammanhanget kan jag säga ) Jag stod nära ena flaskan och väntade på en reaktion förutom att titta på mig. Han travde direkt upp till den ena flaskan och duttade med näsan. Jag klickade inte, utan bad honom komma till mig, göra en handtouch och börja från början. Nästa försök gjorde han samma sak fast då på den motsatta flaskan. Inget klick där heller, jag bad honom komma, handtoucha och börja igen. Jag ville hitta exakta stunden då han tittade rakt fram, men detta visade sig vara svårt. Jag lyckades klicka för att han tittade mot en av flaskan och nästa repetition gjorde han en ansats till att närma sig den flaskan igen. När jag sedan fått hållt in klicket ytterligare för detta, hände samma sak med den andra flaskan. Min timing blev så dålig att han istället började söka var emellan de båda flaskorna ( inte rakt fram alltså ) det var jag skulle klicka. Dessutom lyckades jag vid ett par tillfällen få in två klick för ögonkontakt. Dum tränare, tänkte jag och ansträngde mig att vara mer fokuserad på att se var han tittade. Till slut lyckades jag få in två klick av säkert trettio där han faktiskt tittade rakt fram. Jag belönade såklart med jackpot framåt, neråt. Sedan avslutade vi träningspasset.
Pinnar är häftigt! Del 1
Mål: Hunden ska hitta ingången mellan två slalompinnar bredvid varandra och fokusera framåt.
Utrustning: Klicker, foder, två slalompinnar.
Plats: Partille BK, träningsplanen ( i mörker med pannlampor på oss )
Medhjälpare: Johan
Repetitioner: 20, fördelat på 2 omgångar
Utvärdering: Bosse stövlade rakt igenom ingången utan bekymmer, engagerat och framåt. Problemet för mig var fortfarande att han allt som oftast hann slänga upp ett öga på mig när jag klickade, vilket jag tyvärr lyckades upprepa flera gånger. Efter en omgång diskuterade Johan och jag oss fram till att det nog kunde vara bättre att han höll Bosse mot ingången, och när han slutade titta på mig, klicka och belöna, neråt, framåt genom pinnarna. Det var helt enkelt för svårt för mig att få till bra klick när han rörde sig i farten. Och samtidigt ville jag inte att han skulle bli av med sitt klick när han faktiskt gjorde det som ändå var meningen, att gå genom pinnarna. Det hade kunnat sänka motivationen, och skapa frustration, och det vill jag inte ha. Detta visade sig fungera ypperligt. Han blev dessutom mer taggad på att komma framåt när han blev "fasthållen" innan, och ansiktet vände sig oftare och oftare bort från mig. Det här är ju en hund som haft en lång historia med förstärkningar för ögonkontakt.
Träningsdagbok 22/11
Jag har beslutat att börja lite från scratch på min träning eftersom läget nu är lite förändrat med att inte kunna ge godisbelöningar. Just nu börjar vi enligt Susan Garretts lekar med fokus och bygga lekvärde med mig. Dessa saker har vi sysslat med de senaste dagarna.
- Inkallning under hållande. Hunden ska hållas av en medhjälpare som sitter på huk. Föraren går ifrån en kort bit, ropar inkallningsordet tex kom, medhjälparen släpper hunden, föraren sticker iväg och belönar med leksak när hunden kommer fram. Varierar när man börjar springa, avstånd och ibland att stå stilla.
- Fokusera på leksak. Hunden ska kunna sitta eller stå stilla, lägga blicken på en leksak framför, parallellt med föraren och vänta på frikommando.
- Handtouches. Hunden ska dutta med näsan i handflatan för matbelöning.
Har träffat en jättetrevlig tjej som tävlar agility med sin engelska cocker, så vi var uppe och tränade en sväng idag på förmiddagen. Det gick hyfsat bra, och det är så skönt att träna lätt, både för min och för hundens skull eftersom han är så störningskänslig. Så nu kan jag checka av inkallning under hållande och handtouches på planen fär denna gång.
22/11 2007
Handtouches
Mål: Hunden ska dutta ordentligt med näsan i höger respektive vänster handflata samt kunna följa handen under rörelse.
Plats: Partille BK, träningsplanen
Utrustning: Klicker, foder
Antal repetitioner: 20 fördelat på två omgångar med 5 matbitar per hand.
Utvärdering: Bosse är orolig i miljön. Ofokuserad. Jag väntar ut tills han lyckats dämpa sig något. Han lyckas direkt när jag sätter upp handen. Bosse blir mer och mer fokuserad under första sessionen.
Restrained recall.
Mål: Hunden ska i hög hastighet komma in till föraren från diverse avstånd efter kommando KOM.
Plats: Partille BK, träningsplanen
Medhjälpare: Michaela
Belöning: Kamp med kaninskinn
Antal repetitioner: 6 fördelat på två omgångar
Utvärdering: Bosse är inte förtjust i hanteringen, men köper att Michaela håller honom under lite godismutning. Bosse startar explosivt efter mitt KOM. Kampar intensivt och håller fast hela vägen tillbaka till utgångsposition.
Recall ( misslyckat )
Plats: Gräsplätten ovanför lägenheten
Belöning: Kamp med röda gummiapporten.
Utvärdering: Bosse är orolig i miljön. Ofokuserad. Inleder med att träna ett pass handtouches, vilket lyckas ok, men han är försiktigare med duttandet. Försöker mig på att göra en inkallning med KOM utan medhjälpare vilket misslyckas totalt. Bosse väljer att inte ta apporten utan ställer sig och går sedan iväg och nosar i marken. Jag kopplar upp honom och står en stund. Går runt en liten sväng och går tillbaka på samma plats, gör en enda handtouch, som lyckas. Notering till mig själv: Håll på små kriterier tills de sitter ordentligt.
Bosse på akuten
Veterinären var tydligen mycket bra och sambon beskrev att vi tränar mycket och använder olika godissorter utöver det foder han äter. Vetten var glatt överraskad över att han äter det foder han gör, RC sensitivity control, vilket ska vara bland det absolut bästa för känsliga magar. Hon undersökte honom och han grinade illa och markerade mot henne när hon klämde på magen. "Ja, jag förstår att du har ont där" hade hon sagt och menade på att han antagligen går med en ständig irritation i tarmen som gör ont. Vi har nu fått totalförbud på någonting annat än foder, för resten av hans liv. Han klarar det helt enkelt inte. Hon menade på att man kan förstöra tarmen såpass illa att inte ens det foder han nu äter längre ger effekt, men har vi tur så kan han repa sig. Annars kan det bli antibiotika och tom kortison om det inte ger sig. Jag känner mig som världens sämsta människa som gett honom matbelöningar han inte tål, så länge. Det vi liksom gjort innan när han blivit dålig har varit att svälta ut honom för att sedan gå på det igen. Det ska man absolut inte göra.
Nu tror jag att jag förstår varför han varit så svår att motivera, han har antagligen haft ont nästintill varje dag. Huvudet har snurrat mycket och vi som ska tävla på söndag. Han går naturligtvis först och vetten menade på att om han inte slutat bajsa svart så måste vi gå på antibiotikan vi fick utskrivet och då är det kört med tävling för vår del till helgen. Han har fått ett naturläkemdel, någon slags lera som ska hjälpa tarmsystemet, svält i 24 timmar och långsamt sätta igång med maten. Min lille skrutt!
Belöningsdilemma
God middag! Har nu fått ytterligare bekräftat att vi har vissa belöningsdilemman. Herrn är ganska svårbelönad och jag får vara påhittig och vara med så jag väljer rätt sak vid rätt tillfälle! Så nu har jag beställt 2 kaninskinn i 3:djesortering för att utveckla belöningarna ännu mer. Han får på inget sätt någonting gratis, någonsin, allt är i kombination med arbete. Inomhus fungerar det alltid bra med nästan vad som, och är vi på planen och tränar agility så fungerar i stort sett alltid kampisen och även ( bra ) godisbelöningar. Men det behövs definitivt något mer, och då han är en riktig liten jägare, tänkte jag att detta kunde vara ett alternativ till att släpa omkring på döda sorkar och harar i fickorna. =) Den riktiga jakten kan jag ju belöna med i vissa lägen, men långt ifrån alltid, då det ju är begränsat.
Det är ett ständigt funderande detta med träning. Jag gillar det, men det ska gudarna veta att jag ibland önskar att jag hade mig en arbetsmaskin med enorm matlust. Man lär sig mycket på att ha en mer svårflörtad hund. Nästa får dock bli av arbetstyp, även om jag kan hitta en bra påknapp på den lille fisen här hemma också. Lite mer gratis vill jag ha i nästa. Jobbar ju för fullt på att få sambon liiite intresserad av kelpien. Ska kika på den lapska vallhunden också, men det känns inte riktigt lika safe som att köra på kelpie.
Tävling på söndag. Jodå, lite nervös är jag allt, men jag försöker tänka på att vi ska ha roligt, båda två. Bra träning helt enkelt. Svårt att tänka så alltid, men jag måste verkligen köra det mantrat i skallen, annars lär det bli besvikelser från båda håll. Vi startar som nummer 18 i agilityloppet och som nr 37 i hopp.
Att bli uppfostrad av andra hundägare
Nu vet man att det är höst, vilket fenomenalt skitväder!
Jag kan bli faschinerad av andra hundägare emellanåt. När det gäller att påpeka saker om andras uppträdande när det gäller tex barnuppfostran, brukar många hålla för sig själv, och istället prata om det hemmavid. Man vill inte, av hövlighet, vara den som försöker uppfostra andras barn/andra föräldrar. Men när det kommer till hund har man tydligen som hundägare inga skrupler när det kommer till att häva ur sig kommentarer eller försöka uppfostra den mänskliga partern i ekipaget. Detta råkade jag ut för idag.
Väninnan och jag tog en skogis med tre jyckar, lösa som alltid. Efter en stunds promenad upptäcker vi att det kommer en tjej med en större modell hund, en rottisblandning troligtvis. Eftersom hunden är på väg mot oss vänder jag mig om, lugnt och stilla, sträcker ut armarna som för att mota, och går mot hunden. Lugnt, med tanken om att dels mota Olle i grind, dels hålla min hund bakom mig i skydd. Hunden stannar upp, ger skall, lyssnar inte på mattes rop, men jag vänder mig om och ska fortsätta promenaden. I ögonvrån ser jag hur hunden återigen försöker närma sig oss så jag vänder ånyo upp, armarna ut och går mot hunden, som stannar. Till slut får matte in hunden och vi går vidare. ( Detta har jag tillämpat hur många gånger som helst, och det har aldrig varit ett problem, oavsett ras, dobermann, golden, u name it )
När vi kommit en liten bit har ekipaget så hunnit ifatt oss och då stannar matten upp och säger till mig ( med en lätt panikartad röst ) "Tänk på att inte vifta med armarna, för det är en utmaning" Que!? tänker jag och menar att jag måste ju få lov att ställa mig emellan min hund och hennes om den kommer springande. Visst, hade jag varit rädd, och viftat, skrikit och sprungit hade jag väl förstått kommentaren, men inget av dessa saker uppvisades. Hon var nog själv en hel del skärrad och rädd för vad hennes hund kunde gjort, men jag är alltid inställd på att ta den konflikten om den uppstår och framförallt ger jag alltid min egna hund beskydd. Någon hjälp verkade hon inte heller se det som. Eftersom hon raskt klev vidare hann jag inte säga att det är väl ypperligt då att träna inkallning i såna tillfällen, men istället var det JAG som fick mig en uppstramning. *skratt* Att en hund kan se det som utmaning, fine, det borde innebära att alla valpägare som står med armarna utsträckta och hunden kommer farande i inkallning egentligen utmanar sina hundar. Eller? Eller så kanske det handlar om just DEN hunden. Jag anser inte man ska tro att saker behöver betyda något särskilt om det inte är inlärt på signal.
Träningsdagbok
Ännu en onsdag till ända. Tiden går fantastiskt fort just nu! Nästan lite för fort. Här kommer en uppdatering av dagarna som gått.
Helgen var lugn och go, en långpromenix ut i storskogen med väninnan blev det på lördagen, så go att vi gick vilse. =) Men skam den som ger sig och till slut hittade vi rätt.
Söndagen var det kursstart på Alfa hundcenter. Vilken lyx att få träna inomhus under vintern! Det fungerade bra trots nytt underlag, ny miljö och nya hundar över förväntan. Slalomen fungerade inte, men det ger sig med tiden och vanan i hallen. Viktigt, VIKTIGT att man inte pressar på för mycket.
Måndagen tränade vi spårpinnsplock, dvs han ska lära sig att markera genom att plocka upp och hålla spårpinnarna. Vi har väl kört mer på att busa med pinnarna men har efter att ha läst följande artikel tänkt om och tränar numera såhär med grunderna.
http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=43
Lite framförmapp och en långpromenad blev det också denna måndag.
Tisdagen ägnades åt skogsvandring, jag hittade ett goodyear-däck i skogen som jag tänkte släpa hem, men det var precis i början av vår promenad och eftersom jag inte ville gå tillbaka hem, tar vi det någon dag när vi går åt andra hållet. En och annan ekorre skrämdes upp i träd och vi tränade lite hemmaslalom ( 4 pinnar hög bambu )
Onsdagen, agilityträning och agilitymöte på klubben. Mitt första möte och jag har blivit tilldelad att skicka mail till en som vi är intresserade av att hålla kurs. På lördag bär det av till Kungälv för att kika på några tjejer från klubben som ska tävla inoff. Ska bli kul. Snart börjar det dra ihop sig till tävling för oss och jag tycker vi får fler och fler saker att behöva träna på. Träningen vart ganska usel. Den första raksträckan, fartträning, gick bra, det har vi kört förut. Då befann sig några lydnadsekipage på andra planhalvan. Sedan dröste det in lydnadsekipage, fri träning onsdagar, och Bosse hade nu svårt att hålla koncentrationen på topp. Men, men, bara att anteckna, *släng in 15 lydnadsekipage under träning* =)
Utmaning
IOTA´S UTMANING ÄR ANTAGEN.
REGLER: Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn . Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa ens egen hemsida för mer information .
1. Jag kollar alltid matkassarna om de tagit hem något gott till mig.
2. Har de inte tagit hem något till mig så kollar jag sopkorgen. ( Undrar när de där nya skåpsluckorna ska komma så de får ha sina sopor ifred =)
3. Jag vill ha en gungbräda hemma, i lägenheten. Det är det bästa hindret.
4. Jag tvättar mig som en katt.
5. Alla tjejer i området är mina. Ja, förutom den svarta blandrasen på hörnet. Henne kan någon annan få ta.
6. När ingen ser släpar jag med mig märgbenet in i sängen. Vadå?! Det vet väl alla att det är det bästa stället att äta på!
Bosse utmanar:
Molliesen
Joppis
Luxors matte
Davig
Obelix
Borzoi
Mall till träningslogg
Härliga höst!
Jag har kommit till den punkt då jag inser hur jag kommer och verkligen vill träna, och det är enbart genom klickertänket. Tidigare har jag ju testat lite olika varianter med ibland klicker, ibland lockande etc, men nu är jag helt på det klara att det finns inget som slår denna träningsform. Får också mycket bra tips när jag blir frustrerad och inte riktigt förstår hur jag ska gå vidare på www.klickerforum.se
Under tiden jag suttit och pillat med kriterieplaner, som jag skrev om sist, så har jag nu förändrat och har mycket färre steg. Det blev så himla nedbrutet så nu ser det ut såhär istället. Ett exempel.
Läggande under baklänges marsch
Belöna snabba, frivilliga lägganden framför mig, jag står stilla
Belöna snabba, frivilliga lägganden framför mig, jag går på stället
Belöna snabba, frivilliga lägganden framför mig, jag rör mig långsamt bakåt
Belöna snabba, frivilliga lägganden framför mig, jag rör mig i snabbare tempo bakåt
Lägga på kommando/döpa beteendet
Få beteendet under stimuluskontroll
Bosse tyckte tidigare att det blev för tråkigt, och det är ju inte konstigt när det knappt har rört sig framåt i träningen. Men nu har det vänt och han gillar utmaningarna.
3/11
En go långpromenad och agility har stått på dagens schema. Vi har kört platten, slalom och tunnlar. Funkade kalas och han var supertänd på kamplek idag.
Kriterieplan FOKUS
Har gjort en kriterieskiss över fokus framför föraren ( första uppgiften i grundfärdighetsschemat ) och vill gärna ha synpunkter.
FOKUS 1. FÖRFLYTTNINGAR 80% avklarade
Kriterier:
Stå framför m. ögonkontakt
Följa med ett steg åt höger, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett steg åt vänster, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett kvarts varv åt höger, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett kvarts varv åt vänster, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett halvt varv åt höger, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett halvt varv åt vänster, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med trekvarts varv åt höger, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med trekvarts varv åt vänster, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett varv åt höger, stå
framför m. ögonkontakt
Följa med ett varv åt vänster, stå
framför m. ögonkontakt
FOKUS 2. TID
Kriterier:
Stå framför med ögonkontakt 1 sek
Stå framför med ögonkontakt 2 sek
Stå framför med ögonkontakt 4 sek
Stå framför med ögonkontakt 6 sek
Stå framför med ögonkontakt 8 sek
Stå framför med ögonkontakt 10 sek
FOKUS 3. FÖRFLYTTNINGAR + TID
Kriterier:
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 1 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 1 sek.
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 2 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 2 sek.
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 4 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 4 sek.
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 6 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 6 sek.
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 8 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 8 sek.
Följa med ett varv åt höger, stå framför m. ögonkontakt 10 sek.
Följa med ett varv åt vänster, stå framför m. ögonkontakt 10 sek.
FOKUS 4. AVSTÅND
Kriterier:
Stå framför m. ögonkontakt 1 steg
Stå framför m. ögonkontakt 2 steg
Stå framför m. ögonkontakt 4 steg
Stå framför m. ögonkontakt 6 steg
Stå framför m. ögonkontakt 8 steg
Stå framför m. ögonkontakt 10 steg
Stå framför m. ögonkontakt 12 steg
Stå framför m. ögonkontakt 14 steg
Stå framför m. ögonkontakt 16 steg
Stå framför m. ögonkontakt 18 steg
Stå framför m. ögonkontakt 20 steg
Tanken är att senare sätta ihop förflyttningar + tid + avstånd men har inte hunnit så långt i planen ännu. =)
Glömde lägga till.
Tänkte göra doggie zen kvalitetsäkring efter varje block. En fråga som jag kom att tänka på när jag ska sätta ihop alla delar, om det är lämpligt att baklängeskedja alltihop, och isåfall ska jag backa i kriterieplanen eller helt enkelt köra 20 steg avstånd + 10 sekunder tid + ett varv åt höger/vänster direkt? Det jag funderar över är också att det ju kommer att gå tid även under avståndsträningen. Ska jag lägga till något block?
Träningsdagbok 25/10 - 26/10
Här kommer den senaste träningsuppdateringen.
Tors. 25/10 Bosse och jag tog en promenad upp till klubben. Vi pinnade på rätt bra och var uppe på runt 40 minuter. Där träffade vi bla ett nytt ansikte. Eller ja, vi har fått ett ansikte bakom nicket nu iallafall. =) Nynnar: *Hej, hej Monica!* Vi var goa 4 tjejer som skulle träna agility, så vi slängde oss in i stugan, tog en fika och gjorde ett banval. Tack Anna för att du lade ner energin på att leta fram så många!
Vi körde en klass I agilitybana och byggde om den två gånger. Bosse klockade slalomen på "fel" sida denna dag *noterar* och jag höll på att börja hjula av glädje! ( tur var nog det att jag höll mig, för jag är värdelös på att hjula =) Strålande sol var det under hela träningen och vi bytte även lite hundar och körde med. Kul som omväxling!
Tiden rann iväg rasande fort och när jag kom hem hade vi varit iväg i närmare 5 timmar! Men goa och trötta var vi. sedan bar det iväg för en stunds jobb.
Fre 26/10
Dagen inleddes med en kortare morgontur. Jag har sovit mycket dåligt, och skyller på fullmånen. Jag sover alltid uselt när det är fullmåne. *muttra* Så vid kvart över sex var jag uppe och snurrade. Tur att det varit ledig dag. I övrigt var dagen lugn, vi har gått en långpromenad, jag har pysslat med frivilliga lägganden, som funkar kanon. Stående framför mig med fokus och doggie zen kvalitetssäkring på detta.
