FarbrorBosse

Nu vet man att det är höst, vilket fenomenalt skitväder!

Jag kan bli faschinerad av andra hundägare emellanåt. När det gäller att påpeka saker om andras uppträdande när det gäller tex barnuppfostran, brukar många hålla för sig själv, och istället prata om det hemmavid. Man vill inte, av hövlighet, vara den som försöker uppfostra andras barn/andra föräldrar. Men när det kommer till hund har man tydligen som hundägare inga skrupler när det kommer till att häva ur sig kommentarer eller försöka uppfostra den mänskliga partern i ekipaget. Detta råkade jag ut för idag.

Väninnan och jag tog en skogis med tre jyckar, lösa som alltid. Efter en stunds promenad upptäcker vi att det kommer en tjej med en större modell hund, en rottisblandning troligtvis. Eftersom hunden är på väg mot oss vänder jag mig om, lugnt och stilla, sträcker ut armarna som för att mota, och går mot hunden. Lugnt, med tanken om att dels mota Olle i grind, dels hålla min hund bakom mig i skydd. Hunden stannar upp, ger skall, lyssnar inte på mattes rop, men jag vänder mig om och ska fortsätta promenaden. I ögonvrån ser jag hur hunden återigen försöker närma sig oss så jag vänder ånyo upp, armarna ut och går mot hunden, som stannar. Till slut får matte in hunden och vi går vidare. ( Detta har jag tillämpat hur många gånger som helst, och det har aldrig varit ett problem, oavsett ras, dobermann, golden, u name it )

När vi kommit en liten bit har ekipaget så hunnit ifatt oss och då stannar matten upp och säger till mig ( med en lätt panikartad röst ) "Tänk på att inte vifta med armarna, för det är en utmaning" Que!? tänker jag och menar att jag måste ju få lov att ställa mig emellan min hund och hennes om den kommer springande. Visst, hade jag varit rädd, och viftat, skrikit och sprungit hade jag väl förstått kommentaren, men inget av dessa saker uppvisades. Hon var nog själv en hel del skärrad och rädd för vad hennes hund kunde gjort, men jag är alltid inställd på att ta den konflikten om den uppstår och framförallt ger jag alltid min egna hund beskydd. Någon hjälp verkade hon inte heller se det som. Eftersom hon raskt klev vidare hann jag inte säga att det är väl ypperligt då att träna inkallning i såna tillfällen, men istället var det JAG som fick mig en uppstramning. *skratt* Att en hund kan se det som utmaning, fine, det borde innebära att alla valpägare som står med armarna utsträckta och hunden kommer farande i inkallning egentligen utmanar sina hundar. Eller? Eller så kanske det handlar om just DEN hunden. Jag anser inte man ska tro att saker behöver betyda något särskilt om det inte är inlärt på signal.