FarbrorBosse

Så var man i full gång med arbete igen. Nu har jag gått upp i tid igen, 81 %, det känns alldeles lagom, och det är tur man har en sambo som gärna arbetar för två. Bosse följer som vanligt med Johan till jobbet då jag gör dagtider och är hemma hos mig när jag jobbar kvällar. Vi är ändå oerhört bortskämda med att kunna ha det så. Bosse är ensam mycket lite under veckorna vilket ju är hur vi tycker det ska vara. Vissa menar att det inte går att kombinera två heltidsarbeten med hund, men för oss fungerar det fint. Personligen gillar jag också att bryta upp veckorna med att göra två kvällar i veckan och några helger.

My Dog har varit i full gång helgen som varit och vi hann med fredagen och söndagen i rent hundfrosseri. David, Lisa och jag åkte på fredagen och Johan, David och jag på söndagen. Båda dagarna var det en behaglig mängd folk, fredagen något mer, söndagen helt ljuvlig runt 9 på morgonen. Vi strosade runt, kikade på skyddsuppvisningar, freestyle, agility och montrar om vartannat. Johan upptäckte en ganska pinibel sak vid en av montrarna. Alla raser har ju en stor flagga uppsatt i ena hörnet, som ska, såklart, visa varifrån rasen kommer. När vi kom till Australian shepherd upptäcktes dock att en stor AMERIKANSK flagga var uppsatt. Vi påpekade dock ingenting, och flera andra märkte det inte. Liiite pinsamt ändå. =)

TILLÄGG! Jag har nu fått veta att aussien faktiskt utvecklades i Amerika, så där ser man hur snabb man kan vara på att dra slutsatser och visa sin okunskap. Tack Freja!

Raserna som jag spanade in på utställningsmattan och i montrarna var kooijkerhondje, lancashire heeler och kelpie såklart =) Heelern är en ras jag fastnat oerhört mycket för, käck, livlig, framåt utan att vara framfusig och med ett grymt föremålsintresse. Dock tycker nog både sambon och jag att det är lite för litet ändå. Det bästa är att sambon börjat värma upp till kelpien en aning. När han tittade igenom "bilderboken" hemma, ( så kallar vi bonniers stora hundbok ) så hade han en förmåga att välja ut extremarbetarna av någon anledning. "Ska vi inte ha en strävhårig vorsteh"? kom helt plötsligt rakt ur luften. Jag höll på att sätta kaffet i halsen. "Och sedan när bestämde vi oss för att börja jaga med ställande fågelhund", frågade jag och fnittrade. Sambon gillar stoooora hundar, beauceronen tex eller cane corso. Han har en tendens att välja antingen skarpa vaktraser eller extremjägare. Jag gav en kompromiss, terv eller grönis. Mja, tyckte han, lite svårt för näsan. Ska jag vara helt ärlig så är den ras vi båda fastnat för en ras som det inte är läge för än, och det är malinoisen. Perfekt storlek, lätt, mycket livlig. MEN, det stora menet, för mycket skärpa. Sambon vill jobba med rent klickertänk med en stor hund, och gärna då en som har en hel del i sig, som "projekt". Hmm. Låter som lite "måste bevisa" i mina öron. =)

Söndag kväll tillägnades agilityträning i ridhus. Det är fantastiskt ändå att vi fått tillgång till denna stora, fina byggnad, och dessutom fått lov att förvara våra hinder där fram till mars. Detta var tillfälle ett och vi har inte tränat någon agility under de tre senaste veckorna, så båda två var alldeles sprudlande när vi körde. Jag måste nog säga att detta var bland de roligaste gångerna vi kört någonsin. Bara fart och glädje. En av tjejerna hade tagit med sig en klass 2 bana, men vi körde lite som passade, och jag ville ha honom att bara dra på trots att han drog förbi vissa hinder eller missade. Han har äntligen fått upp farten igen tack vare att jag numer inte stannar, och maxfart ska vi snart kunna dra upp. Mellan varven tränade vi lite lydnad och han var piggare och mer följsam än någonsin. Ren showträning och så roligt som vi hade!