Kvällsblogg
Så sitter jag här i mörkret framför datorn. Trött är jag inte heller, fast borde nog vara med tanke på den lilla sömn jag fick igår natt. Ledig hela helgen, fredag till söndag och det ska bli jätteskönt. Inget inplanerat direkt heller så jag kan ägna mig åt härlig hundträning.
Idag gick det upp en sak för mig, min hund blir mer kreativ och blir mer taggad om han får göra "egna" beteenden in emellan vi tränar på ett specifikt moment. Jag har ju börjat med bakdelskontroll backa upp på saker, och plastlock är numera inget problem ( check ) Ändrade nu till plastlåda som han måste lyfta baktassarna för att få i. Första passet med det ikväll och även fast jag enbart lyckade med att få honom att backa upp med bakhasorna mot lådan var det ett av våra roligaste pass på länge. Jag bestämde mig för att också klicka för andra saker han tyckte var roligt att göra, och det roligaste då var att apportera och hålla fast plastlådan i ett järngrepp tills jag klickade några gånger. Hm, har träningen med plocka udda saker ur leksakslåda fått ett sånt värde på kort tid? Kul som sjutton är det iallafall. Det som var ännu roligare var ju att han kunde arbeta med dessa saker parallellt utan att bli frustrerad eller förvirrad. Har ju fått en hund som utan problem och med äkta glädje gillar apportering. Får nog utveckla detta och fortsätta vattenträningen i sommar, så har jag kanske en vattenarbetande apportör senare. Man kan ju alltid hoppas. Jag gillar tanken att utgå ifrån att jobba med saker hunden naturligt uppskattar och är bra på och helt klart ligger det fågelhund i honom. =)
Till den kanske mindre roligare saken hör att jag tappar mer och mer motivation för att tävla. Det känns inte viktigt alls faktiskt, det roliga är ju att träna! Jag lär mig mer och utvecklar mina färdigheter vilket ju är enormt förstärkande, kanske mer än någon tävling kommer kunna ge. Jag vet inte. I och för sig har jag ju bara gjort en enda officiell tävling, och det var ju kul, men nu när det gått några veckor så känns det oväsentligt igen. Hm, kanske är det som vissa säger att man måste "lyckas" för att verkligen fatta segerruset. Kanske är det så, but then again, kanske inte. Jag tycker om att vara trygg i den filosofi jag fastnat för och jag tycker nog ännu mer om processen. Jag är ju trots allt nybörjare med en förstahund på händerna, och jag kan knappt vänta till jag kan få en till att "sätta tänderna i" med allt vad träning innebär.
Idag gick det upp en sak för mig, min hund blir mer kreativ och blir mer taggad om han får göra "egna" beteenden in emellan vi tränar på ett specifikt moment. Jag har ju börjat med bakdelskontroll backa upp på saker, och plastlock är numera inget problem ( check ) Ändrade nu till plastlåda som han måste lyfta baktassarna för att få i. Första passet med det ikväll och även fast jag enbart lyckade med att få honom att backa upp med bakhasorna mot lådan var det ett av våra roligaste pass på länge. Jag bestämde mig för att också klicka för andra saker han tyckte var roligt att göra, och det roligaste då var att apportera och hålla fast plastlådan i ett järngrepp tills jag klickade några gånger. Hm, har träningen med plocka udda saker ur leksakslåda fått ett sånt värde på kort tid? Kul som sjutton är det iallafall. Det som var ännu roligare var ju att han kunde arbeta med dessa saker parallellt utan att bli frustrerad eller förvirrad. Har ju fått en hund som utan problem och med äkta glädje gillar apportering. Får nog utveckla detta och fortsätta vattenträningen i sommar, så har jag kanske en vattenarbetande apportör senare. Man kan ju alltid hoppas. Jag gillar tanken att utgå ifrån att jobba med saker hunden naturligt uppskattar och är bra på och helt klart ligger det fågelhund i honom. =)
Till den kanske mindre roligare saken hör att jag tappar mer och mer motivation för att tävla. Det känns inte viktigt alls faktiskt, det roliga är ju att träna! Jag lär mig mer och utvecklar mina färdigheter vilket ju är enormt förstärkande, kanske mer än någon tävling kommer kunna ge. Jag vet inte. I och för sig har jag ju bara gjort en enda officiell tävling, och det var ju kul, men nu när det gått några veckor så känns det oväsentligt igen. Hm, kanske är det som vissa säger att man måste "lyckas" för att verkligen fatta segerruset. Kanske är det så, but then again, kanske inte. Jag tycker om att vara trygg i den filosofi jag fastnat för och jag tycker nog ännu mer om processen. Jag är ju trots allt nybörjare med en förstahund på händerna, och jag kan knappt vänta till jag kan få en till att "sätta tänderna i" med allt vad träning innebär.
Kommentarer
Postat av: Molliesen
Tror att du kommer känna lika stort lyckorus nästa gång du tävlar... Jag har känt precis som du och trots att våra resultat varit usla på tävling har det varit skitkul när vi väl varit på plats, men lättglömd glädje ett par veckor senare. Ge det ett par chanser till, annars får du fortsätta ägna dig åt det du gillar bäst, träning och utmaning! Ha en go helg! Kram Anna
Postat av: Ida
Hej Anna! Ja, kanske gör jag det, känner lyckorus. Tack för dina ord. Ska se vad jag känner efter helgens klubbtävling.
Trackback
