FarbrorBosse

I torsdags var en ljuvlig dag, ledig var jag, och hela dagen kunde tillägnas hunden. Väninnan med sina två små havanaiser hängde med ut och jag var på riktigt lekhumör. Vi inledde skogspromenaden med att lägga ut Marie som figge. Eftersom vi var lata vallade vi inte upp någon ruta utan gjorde ett helt enkelt gömme. Vinden var dessutom dålig, det stod i stort sett helt still i skogen, så det fick bli lite utefter förutsättningarna. Bosse, som inte tränat sök på bra länge skulle göra rullmarkering med lösrulle och jag var faktiskt lite osäker på om han skulle minnas. Sagt och gjort, jag skickade ut honom och hunden gör ett perfekt slag! Resolut kom han studsande med rulle i mun till stigen och lämnade, och fick påvis med stormsteg ut till Marie. Ibland har jag stor förståelse för att folk gör både en och sjutton "schäferdunkar" i faslig fart på sina hundar, för det är en stor lycka ibland när man känner hur grymma de är! Kan känna att jag verkligen saknar ett gäng att träna sök ihop med, men jag har väl inte varit särskilt bra på att leta heller. =)

Maries yngste hund har ett bekymmer, han förvandlas till en mistlur när man sätter fast honom och lämnar. Detta har såklart varit ganska obekvämt i vissa sociala situationer, när hundarna ska tas med på högtider bla. Därför föreslog jag att vi skulle köra lite sitta-tyst-träning med honom direkt efter Bosse. Sagt och gjort. Jag tog hunden, skickade bort Marie och den andra hunden ut i skogen. Lukas ( mistluren ) fick se dem gå iväg och så länge han höll sig tyst klickade jag och belönade honom. Det gick finfint. Nästa steg var att sätta fast honom runt ett träd, jag upplever nämligen att han finner känslan av fastsittande en aning panikartat. Han satt fast, och jag klickade och belönade när han var tyst och lugn. Jag var noga med att klicka honom när han verkligen kände att det spände när han rörde sig för att bringa en positiv känsla. Så kom utmaning nummer tre, jag går iväg också. Klickade och belönade för några steg, så ytterligare några, och till slut kunde jag vara utom synhåll. Hela träningen fungerade kalas och det var bra att vi valde att börja när vi hade bra utgångsläge, dvs inte när han redan sitter och stormskäller, då är det så lätt att man belönar en kedja, plus att han var mer nere i varv. Så nu är det bara för henne att köra på kontinuerligt och med längre tid i flera miljöer.

Nästa steg var att jobba med gripande av apport på den yngste. Han har en enorm energi och vet på att bära saker i munnen redan, men släpper alltid objektet ett par meter framför Marie. Jag vill alltid jobba med gripande-avlämnande separat för att lättare kunna sätta ihop det med själva bärdelen. Tog hunden i koppel, eftersom han gärna lallar iväg osorterat. Klicker, godis och vår gummiapport. Klickade och belönade för duttande med nos, öppnande av mun, gripande. Kunde köra mycket kort eftersom han tappar fokus mycket snart och blir ofokuserad.

Så lade vi in några skick till på Bosse och en vanlig vindövning på den äldsta havanisen.

Vilken härlig dag!