FarbrorBosse

ÖVERSTIMULANS

För att kunna hitta en bra balans för aktivitet och vila krävs att man lär känna sin hund ganska väl. Trots att jag upplever ett positivt tryck på att aktivera sin hund och skapa stimulerande promenader, verkar det finnas oerhört många hundar i vårt avlånga land som lider av understimulans och tristess.

Som tidigare anser jag att det är mycket viktigt att man i vissa lägen rasanpassar aktiviteter, låta en BC få utföra någon typ av vallningsarbete, låta drevern få jaga och polaren dra. Detta innebär ju naturligtvis att man bör vara noga med att se till en ras egenskaper innan hundköp, om dessa passar ens livsstil och aktiviteter, och om man kan tillhandahålla det rasen kräver.

Jag tror på att vissa former av "aktiviteter" kan vara rent av skadliga, då tänker jag främst på tex mycket intensiv boll- eller pinnkastning, som simulerar den snabba ruschdelen i jakten. Vissa hundar kan varva upp oerhört mycket av en sådan stimulans och har svårt att komma ner i tempo långa stunder efteråt. Då kan det vara lämpligare att gå ut i skogen och gömma objektet, för att sedan låta hunden finna det med hjälp av näsan.
  Å andra sidan är jag övertygad om att vissa hundar, som av naturen är mer sävliga, kan peppas med hjälp av lite bollkastning. Man får dock inte lura sig i att tro att hunden inte kan vara stressad för att den framstår som lugn ( passiv stress ) 

Om man är glad i att träna hund finns alltid risken att man "överhettar" den och skapar en beroendeställning hos hunden som innebär att den går med ständig förväntan om aktivitet, men missar viktig vila. Detta misstag gjorde jag som nybliven hundägare, eftersom det skulle prövas det mesta i aktivitetsväg utan en tanke på att det faktiskt kunde bli för mycket. Jag fick själv kvitto på att jag hade en överstimulerad hund då vi under en söndag satt och väntade på att köra bana på agilityplanen. Under samma vecka hade vi tränat två heldagars personsökspass, gått två personspår, tränat trick och nyttohundsövningar, problemlösning i form av burkar och lådor, tränat lydnadsmoment samt annat knep och knåp.
  Min annars så alerta och arbetsvilliga hund satt nu som en urvriden disktrasa bredvid mig och hade inget sug, varken i blicken eller i kroppen på agility. Då förstod jag att det blivit för mycket. Det fascinerande, men också tragiska i att träna hund extremt mycket, är att man själv blir både beroende av det, men också ökar stressen och det dåliga samvetet hos sig själv. Den ständiga frågan gnager inom en; "får han verkligen det han behöver?" Då kanske man också ska komma ihåg att jag har en sällskapsras, som hade kunnat vara relativt nöjd i livet med goa skogspromenader, bus samt lite problemlösning.
  Effekten av överstimulans kan dock visa sig åt andra hållet, precis som i understimulansläget, kan man få en hund som börjar bete sig mer maniskt och kan bli mer revoltbenägen än innan.

UNDERSTIMULANS

Det jag tycker mig märka allra tydligast hos hundar som har för lite att göra är smått maniska beteenden, eller bara rent av olydnad. Om ingen annan stimulerar mig kan jag ju hitta på det själv, är nog mottot, och hundägare sliter sitt hår över den "hemska hunden" som aldrig kan bete sig. Att utföra aktiviteter ger så många fördelar jämfört med det motsatta, hunden blir nöjd i tillvaron och har större chans att kunna slappna av, man bygger upp kontakten och blir en resurs, som i sin tur ökar chanserna för bättre och säkrare lydnad. Man har glädje själv av att samarbeta och lösa problem tillsammans med hunden, det ger faktiskt hjärnjympa till oss också.
  Även här finns motsatsen till att bli manisk, och det är att bli apatisk. Vissa hundar ger upp om hoppet att kunna påverka sin situation och spenderar istället flera timmar åt att ligga i en slags dvala. Jag har fått lära mig att man speciellt kanske ska se upp med vissa raser, såsom labrador eller golden retriever, som har lätt att bli sovande om de inte får tillräckligt med stimulans.

Ett par grannar till min familj på landet hade en strävhårig tax samt en huskymix av något slag. Båda hundar användes mycket lite under jaktsäsong, resten av tiden spenderade taxen i groventren och huskymixen i en liten hundgård. Förutom undermålig övrig vård av blandrasen i mina ögon, var jag fascinerad senare i livet över att den aldrig blivit ett grinigt monster eller gjort rymningsförsök, utan stod alltid tryckt mot gallret i väntan på att få bli kliad. Jag önskar att ingen handhåller sina hundar på detta sätt, utan vill ge både motion och stimulans till sina djur varje dag.

Vad gäller val av aktiviteter, tycker jag det är viktigt att komma fram till vad som är mest optimalt för hunden. Dels ras- och egenskapsanpassade, men också längden och antalet gånger på pass. Vissa hundar vill jag tro blir mer tillfredsställda av att få göra ett rejält arbetspass under en längre period, än att träna småpass under flera gånger på en dag. Som valpar kan man såklart inte gå ut direkt och köra ett halvdagspass sök, där kan det vara bra med flera, kortare pass, om inte helt nödvändigt för inlärningen.