FarbrorBosse

29/9

Idag har väninnan och jag varit ute med hennes jyckar, min jycke och hennes son på tre år. Då vi spatserar genom området på väg till skogen kommer ett stycke moloss/kampras/doggtyp farande med ett leende på läpparna ( jo, han hade det, jag lovar =) I ren förvåning och reflex får jag stopp på kassaskåpet och håller så ett lugnt tag i nackskinnet. Hunden, som såklart var genomsnäll tittade lite förundrat på mig men viftade alltjämt med svansen och flåsade. Jag ropar "hallå" för det är lite halt att hålla en kampis i nacken, de har inte alltid så mycket skinn liksom. =) Då blir det fart på husse bakom kröken, som precis var i full gång att lasta ur sin bil, vilken han parkerat strax utanför sin bostad. "Kom hit" vrålar han i förskräckelse och kommer springande. Jag håller kvar hunden eftersom jag är osäker på om han verkligen kommer åhöra husses tillrop eller istället sikta in sig att undersöka min hund. Så kommer husse fram, och jag stryker hunden över huvudet och berömmer honom med ett duktig hund. Husse blir nog lite förvånad, kommer av sig när han ska till att bestraffa hunden, och ber rodnande tusen gånger om ursäkt för sin "snabbe gamle gubbe". Jag säger, det är ingen fara alls och ler och husse verkar skämmas än mer. I bilen sitter en liten tös som nyfiket tittat på hela scenariot och vi traskar vidare. Ibland är jag förvånad över hur instinktivt man kan mota utan att ens tänka på sin egen säkerhet för fem öre. Den hunden kan ju ha haft nacktag som signal för att bli tokförbannad, vad vet jag. Men funkade fint gjorde det iallafall. =)